SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1911  
DEVERBATIV devær1bati4v, stundom 1004 l. 030~2 l. 040~1 l. 400~1 l. 300~2 l. -vär- l. -ver-, n.; best. -et; pl. = l. -er; l. DEVERBATIVUM -ti4vum l. ~20 l. ~10 osv., n.; best. -ivet, i best. anv. äfv. utan slutartikel; pl. -iver, äfv. -iva.
Etymologi
[substantivering af DEVERBATIV, adj.]
språkv. ord som är afledt af ett verb (l. en verbalstam); motsatt DENOMINATIV, sbst. E. Hellquist i Arkiv f. nord. filol. 7: 161 (1891).
Ssg: DEVERBATIV-SUFFIX0103~, stundom 1003~ l. 0301~02. Tamm Avl.-änd. hos sbst. 45 (1897).
Spoiler title
Spoiler content