SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1914  
DILUVIANSK dil1ɯvia4nsk l. di1-, l. -u-, l. dilɯ1-, adj.
Etymologi
[jfr t. diluvianisch samt eng. diluvian, fr. diluvien, afl. af diluvium (se DILUVIUM). — jfr det själfständigt bildade ANTEDILUVIANSK]
(numera knappast br.) geol. adj. till DILUVIUM; jfr DILUVIAL. Diluvianska bildningen. Jernk. annal. 1832, Bih. s. 212. Bottnen uti .. (bengrottorna) är, enligt allt utseende, betäckt med ett lager diluviansk lera. Hammargren Jordkl. utvecklingsh. 93 (1854). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den postuma uppl. 1904). — jfr POST-DILUVIANSK.
Spoiler title
Spoiler content