publicerad: 1915
DIPLOM diplå4m (diplo´m (öp(pet) ō) Weste, diplå´m Dalin), n.; best. -et; pl. = l. -er (= Sahlstedt (1773), Kastman o. Lyttkens Ordl. (1893, 1903), Lyttkens o. Wulff Ordl. (1911); -er Sv. Merc. IV. 4: 93 (1759), Weste (1807), Dalin (1850), Kindblad (1870); = o. -er Sundén (1885), SAOL (1889, 1900), Lundell (1893) m. fl.). Anm. Ordet förekommer i sv. tidigast med lat. form o. böjn. (Om ordningen vid konciliet) skulle tilgå, såsom diplomata (dvs. kallelsebrefven) vore utgifne. RA 3: 36 (1593). Så frampt han bispens diploma annorlunda förnimmer, skall han taga copie däraff. A. Oxenstierna 1: 133 (1628). Samlingar af diplomata. Sv. Merc. IV. 4: 92 (1759; samma s. äfv. gen. pl. diplomers).
Etymologi
[liksom t. diplom, ä. eng. ngn gg diplome, af fr. diplôme, af lat. diploma (hvaraf eng. diploma), af gr. δίπλωμα, eg. ngt dubbelt sammanlagdt, i sht öppet bref, rekommendationsskrifvelse, respass, ackreditiv, diplom, vbalsbst. till διπλόειν, fördubbla, dubbelvika, af διπλόος, διπλοῦς, διπλός, dubbel (jfr DIPLOKOCK, DIPLOPI)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] af vederbörande myndighet, institution osv. utfärdadt dokument hvarigenom ngt kungöres till efterrättelse för den som vederbör; i sht om sådant dokument hvarigenom ett privilegium, en rättighet, en värdighet, ett pris, en belöning, en hedersbetygelse osv. tillerkännes ngn; ofta pregnant, = HEDERS-DIPLOM. Utfärda ett diplom. Första priset på utställningen utgöres af silfvermedalj, andra af bronsmedalj, tredje af diplom. Diplom på guld-, silfver-, brons-medalj, dvs. som tillerkänner vederbörande samma heder, som om han erhållit guldmedalj osv. (med rättighet för honom att på egen bekostnad få ifrågavarande medalj). Snickarlärlingen N. hade på handtverksföreningens sammanträde såsom prof uppvisat ett skrifbord, för hvilket han erhöll diplom. Romerske Kejsaren (har) .. medels et Diplome uphögt Fältmarskalken Fermor til Tysk Riks-Grefve. PT 1758, nr 85, s. 1. Socrates, Plato och Aristoteles ägde hvarken Lärare- eller Hofrådsfullmagter, hvarken stjernor eller lärda sällskapers diplomer. Litt.-tidn. 1796, s. 266. (Polhem) erhöll (1716) .. Diplom på Adelskap. Nordin i SAH 4: 148 (1806). Han blef Poeseos Doktor och är det verkligen, åtminstone har han diplom och bär sidenhatt med en gyllene lyra i spännet. Cederborgh JP 30 (1818, 1819). De som erhålla Doctorsgraden inom .. Faculteterna .. äro skyldige att de deröfver utfärdade Diplomer, behörigen charterade, utlösa. SFS 1830, s. 48. Under diplomer .. satte .. (Augustus) i början (ss. sigill) en Sphinx, sedermera Alexander den Stores bild. Suetonius 1: 94 (1832). Beslutades att lemna Hr Prof. Berlin ett diplom att vara (läkare-)Sällskapets ledamot. Hygiea 1848, s. 61. (Offentliga dokument) kunna .. vara af många särskildta slag, t. ex. .. Diplomer, hvarmed man förstår sådana skrifter, som utfärdas antingen af Kongl. Maj:t eller dess och Rikets ämbetsmän, till efterrättelse och åtlydnad af alla, som vederbör. Schrevelius Civilpr. 314 (1853). (Charlatanens) föredrag rörde .. det höga förtroende, han af furstar och potentater vunnit, och till bevis hvarpå han utvecklade stora diplomer och attester. Fahlcrantz 4: 153 (1865). Några diplom å adelskap förekomma (i Sv.) ej förr än på 1400-talet. Schlegel o. Klingspor Herald. 5 (1874). Nog betraktade höga vederbörande (på 1700-talet) mannen med diplomet med helt andra ögon, än de skådade an den ograduerade. Hagström Herdam. 4: 356 (1901). — mer l. mindre bildl. o. oeg. En liten hand och dito fot .. äro (enligt förnäma turkars åsikt) så godt som medfödda diplomer på adelskap. C. J. Tornberg i Frey 1841, s. 317. När Pius den nionde i ålderns barndom af det ekumeniska mötet kräfde diplom på gudomlig ofelbarhet. Beckman Påfv. 38 (1880). — jfr ADELS-, DOKTORS-, FRIHERRE-, HEDERS-, KANDIDAT-, MAGISTER-, TACKSAMHETS-DIPLOM m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr. Ordets anv. i denna bet. har föranledts af fransmannen J. Mabillons arbete De re diplomatica (1681). Jfr den etymol. afd. vid DIPLOMATISK] i sht hist. handling l. aktstycke l. dokument af offentlig karaktär; urkund; nästan bl. om medeltidsurkunder. Tvistiga Statsfrågors och rättigheters undersökande har gifvit anledning til öpna brefs och diplomers framdragande i ljuset. Sv. Merc. IV. 4: 92 (1759). (Efter 1542) utkomna samlingar af diplomer. Därs. 93. Det äldsta nu kända (inhemska) diplom med utsatt tidsbestämning är K(onung) Knut Ericssons sednare gåfvobref för Juleta kloster på .. en fiskelott i Elfkarleby. L. F. Rääf i VittAH 15: 74 (1831). Dessa (Lunds domkyrkas) diplomer bestå af påfvekonunga- och erkebiskopsbref gåfvo- och stiftelsebref testamenten mötesbeslut m. m. Brunius Metr. 5 (1836, 1854). De s. k. diplomen, d. v. s. offentliga aktstycken, kungliga skrifvelser, fredstraktater, testamenten, öfverlåtelser af jordegendom m. m. Cederschiöld Erikskr. 15 (1899).
Ssgr: (1) DIPLOM-ADEL03~20. (föga br.) adel hvars värdighet beror på diplom, brefadel, pappersadel; motsatt urgammal adel o. FÖRTJÄNST-ADEL. Dalin (1850). —
(1) -ARBETE~020, äfv. ~200. (i Finl. samt i fråga om utländska förh.) skriftligt arbete som en person har att utföra innan han får aflägga diplomexamen. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 287. FFS 1908, nr 12, s. 16. —
(1) -EXAMEN~020. (i Finl. samt i fråga om utländska förh.) examen för vinnande af diplom; jfr -PRÖFNING. FFS 1908, nr 12, s. 15. (A. har) Avlagt 1:a diplomexamen vid maskiningeniöravdelningen (af tekniska högskolan i Hfors) 23 sept. 1910. Wilskman Släktb. I. 1: 44 (1912). —
(1) -INGENJÖR~002. (i sht i fråga om utländska förh.) Diplomingenjör är en titel, som sedan 1900 utdelas vid tyska tekniska högskolor och innebär, att vederbörande aflagt någon fullständig afgångsexamen (s. k. diplompröfning), ej blott studerat vid högskolan. Åtskilliga svenska ingenjörer ha förvärfvat denna titel. 2 NF 12: 635 (1909). jfr: Bevis öfver erhållen diplom-ingeniörgrad. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 287. —
(1) -PRÖFNING~20. (i fråga om utländska förh.) jfr -EXAMEN. En lärare-examen (i Zürich) är diplompröfning för kandidater till högre lärare-embeten i de filologiska och historiska ämnena. Lärov.-kom. bet. 1884—85, 2: 249. De tekniska vetenskaper, i hvilka diplompröfning anställes vid den tekniska högskolan. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 287 (i fråga om förh. i Preussen). —
-SAMLING~20. särsk. till 2. Utgifvarne (af norskt diplomatarium) .. åsyfta att så mycket som möjligt uttömma mindre diplomsamlingar. G. Stephens i Frey 1848, s. 169. K. G. Westman i Ped. tidskr. 1904, s. 100. —
(2) -SKRIFT~2. I allmänhet är medeltidens diplomskrift till storleken föga skiljaktig från den nu vanligaste. L. F. Rääf i VittAH 15: 32 (1831). —
Spoiler title
Spoiler content