SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
DIPODI di1pωdi4 l. dip1-, l. -å- l. -o-, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. dipodie, f., eng. dipody, dipodia, fr. dipodie, f., af lat. dipodia, af gr. διποδία, egenskapen att vara tvåfotad, dipodi, af δίπους, tvåfotad, af δι- (se DI-) o. ποῦς (se FOT, ANTIPOD o. PODIUM)]
metr. verstakt som består af två versfötter, dubbelfot. Pentametern består af tvenne afdelningar, af hvilka hvardera utgöres .. af en daktylisk dipodi med ett öfverskott af en enstafving. W. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 535. De jambiska, trochaiska och anapestiska versarne plägar man mäta efter Dipodier eller dubbelfötter. Faxe Buttmann 338 (1825). De antika trokeiska rytmerna mättes efter dubbeltakter, dipodier. Kræmer Enstafv. ord 135 (1882). Fallande dipodi. Beckman Sv. versl. 73 (1898, 1905). Stigande dipodi. Därs. Sylvan Stud. i sv. värs 5 (1914). — (ny anv.) om tvåtaktig ”ordfot”. En-, två- och tretaktiga ordfötter, .. monodier, dipodier och tripodier. Sylvan Stud. i sv. värs 8 (1914).
Spoiler title
Spoiler content