publicerad: 1916
DISCIPLINÄR dis1iplinä4r, äfv. diʃ1i-, l. -æ4r, l. 01—, adj.; adv. -T; äfv. sbst., m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. -er; i ssgr äfv. DISCIPLINAR- dis1i-plina3r~, äfv. diʃ1i-, l. 01—.
Ordformer
Etymologi
[efter fr. disciplinaire, af mlat. disciplinarius, till lat. disciplina (se DISCIPLIN); jfr t. disziplinar (i sht i ssgr) o. eng. disciplinary]
I. adj.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (icke i militärt fackspr.) som rör l. angår l. följer med l. har afseende på disciplin, dvs. vidmakthållande af ordning o. tukt; jfr DISCIPLINARISK. Disciplinär bestraffning, bestraffning som ålägges icke på grund af dom, utan i kraft af den myndighet ngn har ss. förman; extra judiciell bestraffning. Gårdsrätterne voro i det hela af Konungen, såsom Herre, utfärdade disciplinära reglementen och ordningar för hans tjenare och män. Nordström Samh. 1: 147 (1839). (Hessiska) ministèren (ämnar) att inleda en disciplinär undersökning mot .. (vissa) medlemmar af borgarrådet. SvT 1852, nr 19, s. 2. Universiteterna .. ega disciplinär myndighet öfver de studerande. SFS 1852, nr 20, s. 56. Den moraliska och disciplinära ledningen (af en ”koloni” sinnessjuka). Förh. v. sv. läk.-sällsk. sammank. 1862—63, s. 130. Den slutne munnen och den ansträngda min, som följer med den disciplinära tystnaden, bidraga att stegra den .. mordiska uppsynen (hos ”korpral Mollberg på post”). Ljunggren Bellm. 228 (1867). Den disciplinära förmågan (hos en lärare). L. Blomgren i Ped. tidskr. 1895, s. 263. I disciplinärt hänseende stå (krigsskolans elever) .. numera under krigslagarna, hvilket före år 1870 icke var händelsen. Stockholm 1: 382 (1897). Det hörde till .. (1600-talets) disciplinära praxis (i domkapitlet) att ej blunda för någon slags förseelse. Hagström Herdam. 3: 130 (1899). Böter, som blifvit i disciplinär väg ådömde betjente vid jernvägarne. SD 1899, nr 561, s. 2. De disciplinära straffen för statens tjänare äro varning, böter, mistning af lön för viss tid, arrest eller suspension på kortare tid. Hagman Sv:s grundlag. 112 (1902). De disciplinära åtgärderna mot (de franska) generalerna. GHT 1913, nr 241, s. 8.
2) (föga br.) böjd l. hågad för att underkasta sig disciplin. Själf föga disciplinär i sin ungdom, hade .. (italienske amiralen Persano) ej heller infört god disciplin inom flottan. Oscar II IV. 1: 136 (1869, 1890).
II. sbst. (hvard., mindre br.) fångv. elliptiskt för DISCIPLINÄR-FÅNGE. Fängelsets cellafdelning är för närvarande fylld af ett ovanligt stort antal disciplinärer.
Ssgr [ofta med direkta motsvarigheter i t.] (i allm. till I 1; kunna ofta ersättas med ssgr med DISCIPLIN l. med attributiva förb. med disciplinär. Anm. Där ej annat är uppgifvet, har första ssgsleden i nedan anf. citat formen: disciplinär-): DISCIPLINÄR-, äfv. DISCIPLINAR-BROTT1003~ l. 0103~2. disciplinbrott. —
-DOMSTOL~02 l. ~20. [jfr t. disziplinargericht, -kammer] (i fråga om utl. förh.) Disciplinardomstolen nöjde sig med att döma .. (professor Hans Delbrück) till .. 500 marks böter. AB 1899, nr 73, s. 2. —
(jfr II) -FÅNGE~20. fånge som extra judiciell bestraffning blifvit ålagd. —
-KLASS~2. disciplinklass. Fångarne i straffängelserna (äro) .. fördelade i trenne disciplinärklasser .., genom hvilka de vid .. mönstringar .. rycka upp eller flyttas tillbaka. Hagströmer Frihetsstr. 164 (1875). —
-LAG~2, r. (föga br.) jfr DISCIPLIN-LAG. Gårdsrätterne .. voro af Konungarne gifna ordnings och disciplinarlagar. Nordström Samh. 2: 503 (1840). Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, Bil. S, s. 11 (: disciplinarlag). Vid jemförelse med våra (skol-)förhållanden befinnes .. Finland hafva fullständigare apologist- eller borgareskolor och bättre disciplinärlag. L. Westerlund i Frey 1848, s. 488. —
-MAKT~2. [jfr t. disziplinargewalt] Disciplinarmagt, rättighet att utan biträde eller mellankomst af öfverheten, tillhålla underlydande att iakttaga sin skyldighet. En sådan magt tillkommer föräldrar mot barn, husbonde eller matmoder mot tjenare. Gynther Conv.-handlex. (1846). NF (1880: disciplinar-). Ekbohrn Främ. ord (1904). —
-MEDEL~20. jfr DISCIPLIN-MEDEL. De medel, hvarigenom denna (plikt-)känsla väckes, kallas diskiplinarmedel, och äro belöningar och straff. Dahm Skolm. 116 (1846). —
-MYNDIGHET~002 l. ~200. Nordström Samh. 1: 235 (1839: disciplinar-). Disciplinärmyndighet öfver klerkerna (tillkommer biskop inom romersk-katolska kyrkan). NF 2: 575 (1877). —
-MÅL~2. disciplinmål. C. G. Malmström i Frey 1850, s. 259. Disciplinärmålens behandling i Consistorium minus. SFS 1852, nr 20, s. 58. —
-STADGA~20. jfr DISCIPLIN-STADGA. Skolordningens disciplinarstadgar. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, Bil. S, s. 11. Disciplinärstadgan (för de allmänna läroverken). Santesson Nat. 110 (1880). —
-STRAFF~2. jfr DISCIPLIN-STRAFF. L. Westerlund i Frey 1845, s. 366. Judarne hade .. förlorat rättigheten att straffa till lifvet .. och behöllo endast disciplinärstraffen. Agardh Theol. skr. 3: 62 (1846). Skulle en fånge söka att rymma, så .. utsätter (han) sig för .. svårt disciplinarstraff. Brofeldt Ber. ö. studieresa 26 (1873). Hagman Sv:s grundlag. 518 (1902).
Spoiler title
Spoiler content