SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISCIPLIN dis1ipli4n, äfv. diʃ1i- (discipli´n Weste, dissipli´n Dalin; jfr skrifningarna disiplina. RA 2: 500 (1574), Disseplin. Thyselius Handl. lärov. 2: 11 (i handl. fr. 1595), dissiplinen. Polyfem III. 18: 1 (1811) m. fl., diskiplin. Dahm Skolm. 111 (1846)).
Ordformer
(dis(c)iplina (lat. form) RA 2: 500 (1574), Leinberg Skolv. 1: 44 (1701))
Etymologi
[jfr d. disciplin, holl. discipline, t. disziplin, eng. discipline, af fr. discipline, af lat. disciplina, af discipulus (se DISCIPEL)]
1) [jfr eng. under the discipline of Cicero, ä. fr. Démocrite, après avoir demeuré longtemps sous la discipline de Leucippe, lat. tradere filium alicui in disciplinam] (†; se dock slutet) uppfostran; handledning. Thenne .. (är) strax i sina Barndoms åår satter til Scholan, och antwardader vnder Christeliga disciplin. P. J. Angermannus Likpr. ö. C. Christierni C 3 a (1602). The wällärde män, som tigh vnder sin disciplin anammade, haffwe .. giordt medh tigh .. sijn yttersta flijt .. in artibus (dvs. i vetenskaperna). Phrygius Föret. 16 (1620). Både iagh för min Person, och andre, vnder hwilkens disciplin och information han warit hafwer. Westhius Likpr. ö. N. Pederson 37 (1645). Medan de äro under disciplina. Leinberg Skolv. 1: 44 (1701). [jfr DISCIPLINERA 1 c γ] (föga br.) inöfning, öfning, skolning. Det är en nödvändig disciplin till duglighet och förmåga till pligters fyllande i allmänhet, att hafva sig besynnerligen (dvs. särskildt) ålagda embets och lefnadssätts pligter. Boëthius Sed. 196 (1807). Undervisningen i teknologi .. har (ej) till uppgift att dana specialister, utan att meddela en allmän teknisk insigt och disciplin. Tekn. tidskr. 1879, s. 52.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng., fr. o. lat.] (enskild) vetenskap l. vetenskapsgren, specialvetenskap, lärdomsgren; ngn gg allmännare: fack. De höglåflige boklige konster och discipliner, igenom huilke dygd och ähra .. sitt ophoff hafft. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 188 (1622). Huruleedes låflighe öfningar, frije discipliner, och manlighe dygder nu vthi thenne wår tijdh tilwäxe. Girs Edelh. Dedik. 1 (1627). Alla våra lärda Discipliner eller Vetenskaper. Rydelius Förn. 1 (1718, 1737). (Det) finnes i språket en stor myckenhet uttryck, enskildt tillhörande vissa discipliner (vetenskaper, konster, yrken och handteringar), .. som derföre merendels föga, eller icke alls förstås af personer utom yrket. Almqvist Ordb. V (1842). Tysken Rumohr .. har lyftat gastronomien till en estetisk disciplin, till en sannskyldig glad vetenskap. Sturzen-Becker 1: 181 (1861). Filologiens olika språkliga och reella discipliner. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 50 (1876). Carl Hårleman .. erhöll .. grundlig undervisning i matematik .. samt dessutom i teckning och arkitektur, i hvilken senare disciplin han hade till lärare .. Göran Josua Adelcrantz. Looström Konstakad. 15 (1887). Musikens anseende såsom vetenskap och konst tillika, m. a. o. såsom en disciplin, förtjänt af alla bildade människors allvarliga uppmärksamhet och aktning. Wegelius Mus. hist. 17 (1891). Noreen Vårt spr. 1: 181 (1903). — jfr GRUND-, HJÄLP-, SPECIAL-DISCIPLIN. — särsk.
a) ped. mer l. mindre öfvergående i bet.: läroämne. (Kyrkohistorien) borde, såsom en särskilt disciplin, försvinna från elementarundervisningen. P. A. Siljeström i Tidskr. f. lär. 1846—47, s. 234. Litteraturhistorien har det företräde framför andra historiska discipliner i skolan, att den kan oupphörligt vädja till lärjungens eget omdöme. Ped. tidskr. 1904, s. 416.
b) (†) vetenskap l. lärdom i allm. Eustrathius, en wälförfaren Man vthi the Grekers Disciplin. Schroderus Osiander 1: 228 (1635).
3) ordning; tukt; handhafvande af l. känsla o. sinne för l. förmåga af ordning o. tukt; tillstånd af ordning o. tukt; lydnad, subordination. — jfr IN-, JÄRN-, KÅR-, O-, SEDE-, SJÄLF-, SKOL-DISCIPLIN m. fl.
a) i allm. (ej bl. militäriskt): (tillstånd af) tukt o. ordning. God, sträng, fast, järnhård, militärisk, preussisk, obeveklig, slapp, bristande, vacklande, sviktande disciplin. Införa, vidmakthålla, iakttaga god disciplin. Vara pedantisk, nogräknad, släpphändt, efterlåten i fråga om disciplinen. Öfvervaka disciplinen. The Gambla Heedningar haffua .. ordinerat, att iblandh theres hustrur .. en ganska herligh och loffligh (dvs. prisvärd) disciplin och tucktt mosthe almenth hollen wardha. L. Petri Oec. 43 (1559). Thenne Stadgan hafwer hafft sin Nytta medh sigh, til at holla vthi Församlingen en godh Disciplin och Ordning widh Macht. Schroderus Osiander 1: 299 (1635). Der ingen disciplin är, der finnes hvarken kunskaper eller sedlighet. Dahm Skolm. 111 (1846). Disciplin och skoltukt på gymnasium (i Västerås) var hardt när ingen alls. Vi gjorde hvad vi ville. Svedelius Förfl. lif 80 (1887). De gamle pedagogernas romareanda .. danade karaktär hos jämt så många, som senterade den; hos de andra endast disciplin. Larsson Stud. o. med. 118 (1897, 1904). (En) skola, där disciplinen enligt tidens (dvs. 1820-talets) sed förnämligast upprätthölls medels luggning, handplagg och stut. Brofeldt Soldau 9 (1901). — jfr HUS-, SKOL-DISCIPLIN. — särsk.
α) upprätthållande af tukt o. ordning (jfr b α). Så lenge (skolmästaren) .. flijttige är wid sitt kall bodhe mz lerdom och Discipline såsom ungdomen behöffuer. Leinberg Skolv. 4: 9 (1569). (Serenius) uttalar .. sitt ”missnöje öfver kyrkoherdens allt för stora flathet och bristande disciplin på sockenstämmorna, enär spår funnits i protokollerna af missfirman och sådana omständigheter under öfverläggningen, som bort strängt beifras”. Hagström Herdam. 3: 8 (cit. ur visitationsprot. fr. Björnlunda 1763). Visserligen hör (enligt Herbart) disciplinen knappt ännu till uppfostran; ty därvid gäller det blott handhafvandet af den yttre ordningen vid uppfostringsverksamheten. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 301 (1900). Disciplinen (i affären) är järnhård. Dahlbäck Åbergson 16 (1914).
β) mera konkret. Puritanerna .. åstundade lägga sin disciplins hårda betsel i konungamaktens mun. Geijer I. 1: 129 (1818). Disciplinen förbjöd .. (de underordnade prästerna) att med ett ögonkast yppa sitt intresse för samtalet (hvari deras biskop var inbegripen). Rydberg Ath. 75 (1857, 1866; uppl. 1876: tukten). Den tidens så strängt reglementerade men onyttiga och godtyckliga disciplin vid de allmänna skolorna. De Geer Minnen 1: 11 (1892). jfr: Gårdz-Rätt eller Hus-Disciplin. Schmedeman Just. 620 (1671; öfverskrift på förordning).
γ) (†) mera obestämdt: lydnad, subordination. Endeste medel till att hålla bonden ij disciplin är (ut-)Skrifningen. RARP V. 1: 54 (1652). (Ludvig den frommes söners uppresning mot fadern vållade att) Biskoparne, hwilka tilförende aff honom til godh disciplin blefwo anhåldne, honom i lijka måtto fördömde, och twingade Rijket at affdancka. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 184 (1680).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] i fråga om militära förh.: militärisk lydnad, tukt o. ordning; krigslydnad, manstukt. Han haffver sine underhaffvande ryttere så udi disciplin och tvångh hållitt, att icke een haffver understått sigh sin mun öpna. Oxenst. brefv. 5: 337 (1625). Hwilken haffwer bättre Regements eller Krigzordningar och disciplin gjordt, holledt och achtadt, än (Gustaf Adolf)? RARP 2: 30 (1633). (Tartarerna) ville intet vara bundne vid så sträng Disciplin, som man nu hölt. Nordberg C. XII 2: 171 (1740). En armée af bonddrängar utan kläder och utan discipline. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 343 (1779). Alt är här stilla, och Fältmarskalken Bender låter Tropparne iakttaga den strängaste disciplin. PT 1791, nr 1, s. 1. Dels af Hemsjuka, dels genom bristande Discipline bland Landtvärnet, hade Rymmande mot Slutet af Fälttoget tagit öfver hand. P. v. Afzelius i Litt.-tidn. 1795, s. 348. Själen i all krigshär är disciplinen. Calonius 3: 14 (1798). Krigslydnaden eller disciplinen, öfvertygelsen hos alla om nödvändigheten af punktlig verkställighet vid ett gifvet tecken eller ord. Hazelius Förel. 23 (1839). Bibringandet af sträng militärisk disciplin. NF 15: 194 (1890). Denna marschperiod .. ställde stora fordringar på manskapets uthållighet och disciplin. G. Hedengren i Ill. mil.-revy 1898, s. 79. En krigshär utan disciplin är ingen krigshär. Jungstedt Milissystem 15 (1901). Med disciplin förstås vanan vid militärisk lydnad, tukt och ordning. Underv. f. mansk. v. fl. 1: 7 (1903). — jfr ELD-, KRIGS-, MARSCH-, MILITÄR-, SOLDAT-, STRIDS-DISCIPLIN m. fl. — särsk.
α) bibringande o. upprätthållande af militärisk pli, lydnad, tukt o. ordning (jfr a α). The förskingrades altså mäst aff Mönichhoffs Regemente, så at han sielff måste föllia medh, effter han intet war disciplinen mächtigh. Widekindi Krigsh. 529 (1671). Hvarföre skulle icke Subaltern Officeraren .. försumma Disciplinen i anseende til sin Soldat, althenstund han ser vårdslösheten komma ifrån the förnämsta? Richardson Krigsvet. 2: 194 (1741). At hålla sit folk i aga, och at sörja för dem, som en öm fader för sina barn, kallas discipline och hörer befälet allena til. A. Ehrensvärd Præs. i VetA 1743, s. 9. Derför bör disciplinen med allvar handhafvas och iakttagas af såväl den högste befälhafvaren som af den lägste lydande. NF (1880).
β) (†) militärisk ordning o. skick. Medan Arméen är på Marche, böre Trupparne hållas uti then strängaste Disciplin, och vid svårt strafs undergående afhållas från skingrande, eller efterblifvande. Richardson Krigsvet. 1: 85 (1738). En ifrån Turkiet hitkommen .. Officerare försäkrar, at Turkarnes Disciplin ej är så ussel, som man förmodat; de hafva ordenteliga Skildtvakter, och utskicka Patrouiller efter reglor. GT 1788, nr 56, s. 1.
c) mer l. mindre bildl. l. i öfverförd anv.: tukt; ordning; stundom: själftukt, själfbehärskning. (Skalden) bemödar sig om att inöfva sjelfva känslans lekar under förmynderskapet af Tankens allvarsamma disciplin. Atterbom (1818) i 2 Saml. 27: 40 [jfr a α]. Den sedan den 13 april i Örebro församlade riksdagen hade visserligen ådagalagt den mest förvånande politiska disciplin. Forssell i 3 SAH 3: 185 (1888). Kroppen (hos lärjungen) beherrskar jag medels en yttre disciplin. Nodermann Före profåret 16 (1902) [jfr a β]. Där var nog skaldegry hos .. (G. L. Sommelius) men äfven i konstnärligt hänseende saknade han disciplin. Sylwan Sv. lit. 320 (1903). — särsk. [efter motsv. anv. i t.] filos. i fråga om Kants filosofi, i uttr. det rena förnuftets disciplin, benämning på en afdelning i Kants verk ”Kritik der reinen Vernunft”. Method-Läran .. inbegriper följande stycken: 1) Det rena Förnuftets discipline. Denna har för afsigt, at hindra förnuftets beständiga försök, at afvika ifrån reglorna för dess rätta bruk. Valda stycken t. uplysn. i Kant. philos. 42 (1798). Boström 2: 105 (1838).
d) (†) mera obestämdt: god ordning, godt skick. (Om alla kristna böra vara återhållsamma före nattvardsbegående), huru mykit mere kräfves en sådenn uthvertes disiplina af presteskapedt. RA 2: 500 (1574). Konungarna och Furstarna skole medh stoor Försichtigheet och Disciplin förestå sitt Regimente (dvs. regera). Schroderus Osiander 2: 468 (1635; lat. orig.: Ut regimen suum cum magna cautela et disciplina peragant). Hvad som til disciplin och Christendomens tucht / Kan lända .. / Ach! Konung håll vid macht. Reg. horol. 23 (1745). Det .., som till befrämjande af god discipline i församlingarna samt redighet och ordentlighet i kyrkorna i æconomiemål lända kunde. Sv. synodalakter 1: 619 (1797).
e) (†) vedertagen ordning, vedertaget skick o. bruk. Enligt den Akademiska prosaiska dissiplinen, börjar .. (Valerius i skaldestycket Allmänna kärleken) med att framställa några tungsinta och misantropiska satser, hvilka han sedermera ämnar att vederlägga. Polyfem III. 18: 1 (1811). Oaktadt allt hvad en halftänkt konventionel dissiplin må hafva mot .. (Lidners) arbeten att invända. C. Deleen (1812) hos Lidner 1: III.
4) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr.] (i fackspr., numera knappast i fråga om sv. förh.) kyrklig praxis o. ordning; sammanfattning(en) af stadgar o. bestämmelser för det religiösa lifvet (inom ett kyrkosamfund); äfv.: kyrkotukt (jfr 3 a). Gudz ord förskiuter .. (författaren af företalet till Johan III:s liturgi), och een ny Disciplin insätter. Chesnecopherus Fulkom. skäl F 4 a (i handl. fr. c. 1580). Vti disciplin och kyrkielig rätt öffuer predikare, scholer och kyrkietienare. Sv. synodalakter 2: 31 (1585). Hafve vi .. samptligen och i synderhet för(skrif)ne liturgia och allt hennes onde medhfölie i läro, ceremonier och disciplin .. aldeles ogilledt. RA 3: 89 (1593). (Biskopar o. superintendenter) skola .. alt hwad til Gudz ähra, Kyrckiones Tienst och disciplin länder, samt Prediko-Embetet tilhörer, troligen främia, och wäl förrätta. Kyrkol. 24: 2 (1686). Rydelius Förn. 287 (1721, 1737). (Eng.) Conformist, .. en som fogar sig til kyrkio-läran och Disciplinen. Serenius (1734; under conform, v.). Så snart kyrkan trädde ur sin första oskyldiga renhet måste hon vara betänkt på, att genom disciplin bibehålla renheten hos sina medlemmar. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 85 (1834). Dagen var en fredag, då Catholska disciplinen förbjöd köttmat. Cronholm Lig. 36 (1839). Disciplin (betecknar) .. I katolska kyrkan: allt hvad som, utan att beröra trosläran, måste iakttagas i afseende på de gudstjenstliga handlingarna, ceremonier, fasta, stränga botöfningar m. m. Konv.-lex. (1858). — (†) enskild kyrkoceremoni, speciellt gudstjänstbruk o. d. (Efter det på Uppsala möte) alle onyttige ceremonier äro niderlagde, (så frågas) hvarföre the(t) tå uthi thet bref, som om samma concilio lyder och nu på prent gifves, kyrkiones förståndare och lärare effterlåtit (dvs. medgifvet) är effther tidzens lägenhet andre nye discipliner införa. RA 3: 214 (1593). — jfr KLOSTER-, KYRKO-DISCIPLIN.
5) [jfr motsv. anv. i d., holl., eng., fr. o. mlat.] (†) urspr. (inom katolska kyrkan): gissling ss. botgöring; kyrkostraff; späkning, tuktan, aga, upptuktelse. Genom en nödtorftigh och alfwarsam Disciplin och agha, .. (afvärjde han i sin familj) lätfärdige Eeder, Gudz Namps misbrwk (osv.). L. Paulinus Gothus Likpr. ö. J. Claesson 49 (1611). Thet hadhe warit bättre at en sådan hadhe eliest blifwit taghen vnder een skarpp disciplin (än att förmena honom nattvarden). Schroderus Osiander 1: 55 (1635). Doch moste man och bredhewidh vnderwijsning .. oc så läggia tuchtan (disciplin) ther til (thet är ett skarpt inseende (censur) och Rijset). Dens. Comenius 728 (1639). Hwad disciplin han Ecclesiasticè för .. (sitt horsbrott) vthstå böör. Växiö domk. akt. 1661, nr 279. Föräldrar, Huusbönder (m. fl.), .. hwilke icke allenast med ord straffa måste, utan ock när dhet ey wil gagna, med annan tienlig disciplin. Schmedeman Just. 446 (1665). Then nepst, aga och disciplin, som Ridderskapet och Adeln på sine Huus och Gårdar .. sielfwe bruka måge emoot sitt tienstefolck, äre; Fängelse widh watn och brödh, dock icke öfwer en månadh; Penningeböter aff them som för löön tiena; hugg .. för stallet, eller ock annan slijk aga. Gårdsrätt 1671, mom. 26. At .. (öfverheten) med werldslig Disciplin holler Åhörarna .. til hörsamheet och lydna emoot Läro Embetet. Ekman Siönödzlöffte 307 (1680). En stor del (föräldrar) är .. öfvermåtton rädd för at giöra sin barn genom en streng disciplin blyg och modstulen. Rydelius Förn. 413 (1737). Munkarne undergingo (på långfredagen) Disciplin, som de kalla, eller piskade sig til åminnelse af Christi lidande. Hasselquist Resa 140 (1751). — jfr DJÄKNE-, HUS-DISCIPLIN.
6) [jfr motsv. anv. i d., eng., fr. o. mlat.] (med afs. på medeltida l. utländska förh.) vid botgöring användt gissel. (Botgörarna) lemnade vid utgången sina discipliner ifrån sig. Agrell Maroco 2: 384 (1800, 1807). Hon (framtog) .. en så kallad discipline, eller liten knutpiska, blottade skuldrorna och gisslade sig. Sparre Findl. 240 (1835, 1869).
Ssgr (till 3, särsk. 3 b; ersättas ofta gm omskrifning l., dock ej i militärt fackspr., en ssg med DISCIPLINÄR l. med attributiva förbindelser med DISCIPLINARISK, DISCIPLINÄR): A: DISCIPLIN-BROTT103~2. (disciplins- Geijer) brott mot disciplinen (inom undervisningsanstalt, vid militärtrupp, inom fängelse o. d.); jfr -FEL äfvensom DISCIPLINÄR-BROTT. Geijer I. 4: 45 (1822). SDS 1870, nr 113, s. 2.
-FEL~2. (disciplins- L. F. Rääf (c. 1862) hos Ahnfelt Rääf 98) jfr -BROTT. Ill. mil.-revy 1905, s. 286. C. D. af Wirsén i PT 1911, nr 143 A, s. 3. —
-FÖRHÖR~02. ped. förhör ang. brott mot disciplinen. Om disciplinförhören inför sittande klass .. tror (jag) fortfarande, att dessa pinsamma tillställningar göra stor skada. Ped. tidskr. 1895, s. 108.
-KARL~2. (hvard.) om person (särsk. skolman) med afs. på hans förmåga att upprätthålla en god disciplin; jfr -MAN. En af skolans egna lärare, som är lagom ”disciplinkarl”. V. T. Landorf i Ped. tidskr. 1904, s. 404.
-KLASS~2. fångv. om hvar särskild af de (tre) klasser på hvilka fångarna i ett straffängelse allt efter sitt uppförande fördelas, disciplinärklass. Mentzer Ant. ö. fäng. 83 (1872).
-KOMPANI~002. [efter fr. compagnie de discipline] straffkompani; särsk. (förr) mil. o. fångv. med afs. på svenska förh. om kompani vid hvilket det manskap af den värfvade armén som på grund af dåligt uppförande ej kunde bibehållas på sina regementen hade att uttjäna sin kapitulationstid; jfr DISCIPLINÄR-KOMPANI. Första Krono-Arbets-Compagniet eller Krono-Arbets-Corpsens Soldat-Class, bestående af manskap, som från värfvade Arméen blifvit för opålitligt uppförande utstruket, skall hädanefter benämnas ”Disciplin-Compagniet”. SFS 1860, nr 16, s. 7. Disciplinkompaniet har .. under året blifvit upplöst. Därs. 1898, Bih. nr 6, s. 11. Sjöstedt Ant. 29 (1913). År 1878 förändrades disciplinkompaniets namn till ”Värfvade arméns disciplinkompani”. Därs. 31.
-LAG~2, r. (disciplins-) (numera knappast br.) jfr -STADGA äfvensom DISCIPLINÄR-LAG. Försl. t. skolordn. 1817, s. 89.
-LÖS~2. En vacker junidag kom pappa Rebolledo med spaden och skyffeln, och der blef en annan ordning i det disciplinlösa regementet (i trädgårdstäppan). Nordling Storstadsb. 16 (1890).
-MAN~2, pl. -män. (mindre br.) jfr -KARL. Laurén Minnen 45 (1877).
-MEDEL~20. jfr DISCIPLINÄR-MEDEL. Ill. mil.-revy 1902, s. 261. (Straffafkortning ss. belöning) tjenar såsom sporre och disciplinmedel under strafftiden. Thyrén Strafflagsreform 1: 87 (1910).
-MÅL~2. (disciplins- Lefrén, Ber. af rev. ö. el.-lärov., FFS m. fl.) jfr DISCIPLINÄR-MÅL. Lefrén Förel. 2: 34 (1817). Vid tvänne bekymrande disciplinsmål .. har Ephorus .. funnit sig nödsakad att skärpa Collegiernas beslut. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1832, s. 20. FFS 1907, nr 33, s. 13. särsk. mil. mål som ej behöfver handläggas vid domstol, utan afgöres af militär befälhafvare medelst åläggande af disciplinstraff. SFS 1868, nr 60, s. 49. Därs. 1881, nr 55, s. 44. Chefen (för ridskolan på Strömsholm) .. eger i disciplinmål den straffmyndighet, som .. tillkommer befälhafvare öfver skola eller annan kommendering vid armén. Därs. 1892, nr 72, s. 2.
-SOLDAT~02. (förr) mil. soldat tillhörande disciplinkompani. Disciplinsoldat afskedas efter uttjenad kapitulationstid af kompanichefen. Tj.-regl. 1889, s. 264. Sjöstedt Ant. 20, 29 (1913).
-STADGA~20, sbst. mil. stadga som innehåller bestämmelser ang. disciplinstraff, i Sv. numera ersatt af en ”militär bestraffningsförordning”; jfr DISCIPLINÄR-STADGA. Disciplinstadga för Krigsmakten. SFS 1868, nr 60, s. 48 (rubrik). Därs. 1899, nr 45, s. 5 (rubrik).
-STRAFF~2. särsk. mil. o. fångv. straff som militär befälhafvare äger rätt att ålägga sina underlydande, utan att domstolsbehandling erfordras, l. som fängelsedirektör har befogenhet att ålägga straffånge; jfr DISCIPLINÄR-STRAFF. SFS 1868, nr 60, s. 51. Mentzer Ant. ö. fäng. 57 (1872). Disciplinstraff för manskapet är arrest af två slag, nämligen: 1) vaktarrest i högst 10 dagar och 2) sträng arrest i högst 8 dagar. Underv. f. mansk. v. fl. 1: 145 (1903).
-VIDRIG~20. om handling l. uppträdande: som innebär (ett) brott mot disciplinen. Polyteknisternas disciplinvidriga uppträdande. SvD 1899, nr 125 A, s. 1.
B (i Sv. numera knappast br.; i Finl. den enda br. ssgstypen, utom i ssgrna -KARL, -SOLDAT, hvilka äfv. där icke hafva -s-): DISCIPLINS-BROTT, -FEL, se A.
-KOMMISSION(EN). (i Finl., förr) benämning på den kommission som har den disciplinära uppsikten öfver studenterna vid Hälsingfors universitet. Disciplins-commissionen utgöres af Rector, såsom Ordförande, samt Decanerne i Universitetets fem faculteter. SPF 1852, s. 366. T. Rein i Finland 172 (1893).
-LAG, -MÅL, se A.
Spoiler title