SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
DISS dis4, sbst.1, l. (i Finl. alltid) TISS tis4, r. l. m. (m. Dalin (1850)), l. DISSE dis3e2, l. TISSE tis3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dis Rudbeck Atl. 1: 708 (1679); diss Schroderus Lex. 12 (1637) osv.; disse Hush.-bibl. 1756, s. 799, osv.; dissa Linder Matk. 19 (1714, 1718); tiss Lind (1749), tissar (pl.) Stiernhielm Cup. 8 (1649, 1668) osv.)
Etymologi
[sv. dial. diss (Södermanl., T. Ericsson i Landsm. Bih. 8: 94 (1914)), disse (Västergötl., Hof Dial. vestrog. 103 (1772)), dissär, pl. (Dalarna, Ihre Dial. lex. (1766)), disär, skinntappar på fingrar l. tår hos små barn (Södermanl., Hermelin Sägn. 76 (1909)), dīse (Dalarna, A. Noreen i Landsm. IV. 2: 34), tiss (Ångermanl., Ihre Dial.-lex. (1766); Norrl., Finl. o. Östersjöprovinserna, Rietz äfvensom Vendell), tisso, tissu, tisu (Egentl. Finl., Vendell); jfr nor. dial. tissa (Aasen); nt. tiss, tisse (Livland, Gutzeit), tis (Göttingen-Grubenhagen, Schambach; blott i fråga om människor); jfr äfv. t. zitze. Ordet är en sannol. i barnspråket uppkommen variant af stammen i DITTE, TITTE. Huruvida denna variant är inhemsk i sv. l. kanske snarare inlånad från nt. är omöjligt att afgöra. Med afs. på växlingen mellan d o. t jfr samma växling hos DITTE o. TITTE o. de i sv. dial. likbetydande datte o. tatte samt t. ditte o. titte; tänkbart är äfv. inflytande från DI, DIA]
a) (i vissa trakter, numera starkt hvard., nästan vulg.) bröstvårta, spene; äfv. (numera bl. i Finl.): bröstkörtel, kvinnobröst, jufver. Uber. Spena, Disz. das Euter. Schroderus Lex. 12 (1637). Getter kan man upmolka, sedan the ära igensijnta (dvs. afsinade), .. om man theras Dissar offta drager. I. Erici Colerus 2: 148 (c. 1645). Du Moors-Grijser, / Du äst nappast afwänd än från Tissarne; / Och wilst gå på frijerij? Stiernhielm Cup. 8 (1649, 1668). När Mödrarna eller Ammorna och Dejorna intet hafwa mehr miölck i Dissarna at gifwa Barnen. Rudbeck Atl. 2: 532 (1689). Bägge Isis bäleten hafwa .. långa nedhängiande stinna Pappar (dvs. bröst) med stora långa diszar, såsom på en wäl molkande Koo. Därs. 666 (lat. mammas .. cum papillis). Tå man märker, at brösten spricka sönder .., och at sielfwa diszan har en blekachtig ring ikring sig, är thet intet swårt at sluta, at amman sijnar af Matkar. Linder Matk. 19 (1714, 1718). En god och välartad Sugga bör .. hafva många dissar under buken och långa pappar eller vårtor under halsen. Hush.-bibl. 1756, s. 799. Tisse, disse, papilla. Ihre Gl. (1769; angifvet ss. vanl. brukadt om djurens jufver). Möller (1790: tisse; angifvet ss. ”niedriges wort”). Diss, m. (om kreatur) uber; mamma. Lindfors (1815). Dalin (1850: diss; angifvet ss. ”pop.”). Wenström o. Jeurling (1891: diss; med uppgiften ”i folkspr.”).
b) [jfr t. dial. tiss, tisse, köttapp i munnen på vissa djur (Livland, Gutzeit); med afs. på bet.-utvecklingen jfr TUNGSPENE] (†) spenliknande tapp l. vårta under halsen på vissa djur. De Swijn som hoos osz (hafva) under Halsen 2 Diszar, äro de alldrabästa. Rålamb 13: 65 (1690). (Getterna) hafva under käket hängande spenar eller dissar, som gemenligen äro två. Dahlman Reddej. 80 (1743, 1772). Kindblad (1870: diss).
c) (i vissa trakter, hvard.) napp. Sahlstedt (1773: diss). Weste (1807: diss). Diss .. Ett litet horn eller glas, i skapnad af en spene, ur hvilket man låter barn suga mjölk; napp. L. M. Enberg i Försl. t. SAOB (1850). Dalin (1868: diss). Wenström o. Jeurling (1891: diss).
Ssg (till c): DISS-FÖDA. (†) Barnen .. beröfwas then miölck, som thes mödrar i spenorne äga, blifwandes twungne at med en owanlig, främmande och gammal diszföda sin späda kropp at nära. Linder Matk. 15 (1714, 1718).
Spoiler title