SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOCENT dωsän4t, äfv. do- l. då-, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid o. ännu ngn gg i akademiskt språkbruk (i sht skämts. arkaistiskt) användes den lat. formen docens dω4säns l. -sens, i ä. tid med lat. böjning, t. ex. docens Rydelius Förn. 34 (1719, 1737; i bet. 1), Nyblæus Forskn. IV. 1: 2 (1895; i bet. 2), docentes (nom. o. ack. pl.) Botvidi Underv. om gymn. 5 (1633; i bet. 1), Consist. maj. i Lund prot. 1743, s. 328 (i bet. 2).
Etymologi
[jfr d. docent, t. dozent, af lat. docens (-entis), p. pr. af docere (se DOCERA, v.1). Ordet är i bet. 2 en förkortning af den tidigare benämningen magister docens]
1) [jfr motsv. anv. i t. o. lat.] (†) lärare; jfr DOCERA. v.1 1. Bergeström Ind. bref 62 (1770). Ephorus åligger .., at .. Alfvarligen tilse, det ingen af Docenterne lärer något, som emot Guds Heliga Ord .. strider. Skolordn. 1807, s. 51.
2) [jfr d. docent, benämning på vissa fast aflönade akademiska lärare af lägre grad än professor, äfvensom t. privatdozent] vetenskapligt kvalificerad person som erhållit rätt att meddela akademisk undervisning o. därigm innehar befattning ss. akademisk lärare utan lön; jfr DOCERA, v.1 1. Docent i nordiska språk. Han blef kallad, antagen, förordnad, utnämnd till docent. Docent l. docenten P. Collegium Academicum (påminnes) at insända merit listor på Academiens ledamöter, Adjuncter och Docenter. Consist. maj. i Lund prot. 1743, s. 328. Tillsätta Docenter. P. Löfling (1750) i 2 Saml. 17: 9. Stipendierade docenter. Rundgren i 3 SAH 2: 45 (1887). — jfr AKADEMI-, HÖGSKOLE-, PRIVAT-, UNIVERSITETS-DOCENT m. fl.
Ssgr (till 2): A: DOCENT-AFHANDLING~020. —
-ARFVODE. (i Finl.; icke officiell benämning) docentstipendium. —
-BEFATTNING. —
-FULLMAKT~02 l. ~20. —
-FÖRORDNANDE. —
-KALLELSE. —
-KOMPETENS. —
-KÅR. —
-MÄSSIG. Docentmessiga afhandlingar. Boström 3: 461 (1854). —
-SPECIMEN. —
-STIPENDIUM. —
-UNDERSTÖD. (i Finl., till 1907) docentstipendium. Förf. rör. Alex.-univ. i Finl. 1859, s. 173. —
-UTNÄMNING~020. —
-ÅR. (docents- Växiö domk. akt. 1790, nr 546) år hvarunder ngn är docent; i sht i pl. P. Hernqvist (1771) hos Hjelt Medicinalv. 2: 582.
B (†): DOCENTS-ÅR, se A.
Afl. (till 2): DOCENTERA, v. [efter mönstret af DOKTORERA : DOKTOR, MAGISTRERA : MAGISTER] (i Finl., †) blifva docent; speciminera för docentur. (Atterbom) torde i höst komma att docentera i historien. G. F. Aminoff (1820) i Förh. o. upps. 24: 47. Renvall .. (hade) anhållit att .. (lektoratet) så sent som möjligt skulle anslås ledig(t), så att han skulle hinna ”docentera”. Vasenius Topelius 2: 500 (1914). —
DOCENTINNA, f. [efter t. dozentin] (tillf., skämts.) kvinnlig docent. Atterbom Minnen 379 (1818). —
DOCENTSKA, f. (föga br.)
1) (vanl. skämts.) docents fru.
2) (skämts.) kvinnlig docent. GHT 1897, nr 255 B, s. 1. —
DOCENTUR, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content