SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DOLMA dol4ma l. dol3ma2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (dolmas Trolle Sjöoff. 2: 241 (1870). (†) dolmar DA 1825, nr 141, s. 2 (i bet. 3 a)); stundom DOLMAN dol4man l. dol3man2 l. dolma4n, r. l. m.; best. -en dolma4nen, i best. anv. dock oftast utan slutartikel; pl. -er dolma4ner (dolmans Sthms modejourn. 1844, s. 72, Lundin o. Strindberg G. Sthm 170 (1880)).
Ordformer
(doliman — ∪ — Stagnelius (SVS) 2: 139 (1821; i bet. 1), Wacklin Minnen 1: 148 (1844; i bet. 4); dolleman Gustaf III (se under 1); dolemang Wacklin Minnen 1: 41 (1844; i bet. 4). dol(l)-man Örnsköld Instr. f. husarcorpsen Formul. nr 44 (1803), Mag. f. konst 1837, s. 11, Hedenstierna Fru W. 108 (1890). dolma Beskow Ber. om K. theat. Bil. 2, s. 1 (1832) osv.)
Etymologi
[formen dolma beror på anslutning till DOLMA, sbst.1 Se för öfr. under 1, 2, 3, 4]
1) [jfr t. doliman, eng. doliman, dolman, fr. doliman, af turk. dolamán, dolamá] (bl. i tillfällig anv.) benämning på turkisk (l. i allm. österländsk) lång, framtill på bröstet knäppt rock af kläde med trånga, framtill knäppta ärmar, hvilken bäres närmast utanpå skjortan. Gif er dolleman till Calpici, och tag hans turban tillbaka och följ mig. Gustaf III 2: 303 (1789; i fråga om kvinnas dräkt; måhända åsyftande det dok hvari österländska kvinnor insvepa sig; jfr DOK 1). Begapa ej den skimrande turbanen, / Ej doliman, af guld och perlor rik. Stagnelius (SVS) 2: 139 (1821; i fråga om en sultan).
2) [jfr t. dol(l)man, eng. o. fr. dolman, af magyariska dolmány (uttaladt dolmānj), af turk. dolamán, dolamá (se 1)] till magyarernas nationaldräkt hörande plagg bestående af en med korta (urspr. med längre; jfr 1) skört försedd, åtsittande lifrock, rikt besatt med snören; äfv. om på liknande sätt utsirad kort päls. Mag. f. konst 1837, s. 11. En dolman med broderier och knappar af polerad metall, hvilken de kasta öfver axlarna likasom husarerna. Boldenyi Ungern 2: 115 (1852). Visén Chélard Ungern 92 (1891).
3) [jfr t., eng. o. fr. dolman, af magyariska dolmány (se 2). Ungerskt lätt kavalleri i nationell ungersk dräkt (husarer) förekom i de europeiska härarna utanför hemlandet från slutet af 1600-talet (i Frankrike t. ex. från 1689). Dräkten (liksom namnet husarer) bibehölls för det lätta rytteriet, äfv. då det rekryterades med annat folk än infödda ungrare] i sht mil. benämning på vissa uniformsplagg.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] med knäppsnören tvärs öfver bröstet försedd (tofsprydd), tätt åtsittande uniformsrock med korta skört (hvilken i sht brukas af husarer); jfr ATTILA. Örnsköld Instr. f. husarcorpsen Formul. nr 44 (1803). (Till husarbeklädnaden hör) Dollman, enligt Modell. Dertil åtgå .. Sju och et halft dussin knappar, hvaraf Et och et halft dussin större sort. Beklädn.-regl. 10 april 1809, s. 2. Gula Ullgarnssnören till Pälsar och Dolmar. DA 1825, nr 141, s. 2. Af hela denna .. (för Vendes regemente 1815) tilltänkta, af dolma, pels (osv.) .. bestående uniformen bibehölls endast dolman. Spak Upplysn. om unif. 55 (1890). Häktor för dolmaner och kappor. Tidn. f. lev. 1909, nr 5 A, s. 1. — jfr HUSARDOLMA.
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr. Jfr äfv. sv. dial. (Oxie här. i Skåne) dolman, vadmalströja fodrad med fårskinn] till husaruniformen hörande (i Sv. numera afskaffad), med snören (o. tofsar) prydd, kort päls som vanl. bäres hängande löst öfver ryggen l. ena skuldran. Det är vinter, och hästgardet har sina hvita lifpelsar, hvilka vid blidare väderlek flaxade såsom dolmans öfver ena skuldran. Lundin o. Strindberg G. Sthm 170 (1880; i skildr. af förh. på 1830-talet). (Den af kejsar Frans Josef till kejsar Wilhelm skänkta österrikisk-ungerska kavallerigeneralsuniformen) består af (bl. a.) en skarlakansröd attila .. Dolman är af hvitt kläde och kantad med sobelskinn. GHT 1895, nr 224, s. 2. — jfr PÄLSDOLMA.
4) [jfr motsv. anv. af eng. dolman] benämning på damkappa med vida ärmar. (Festens damer buro) dolimaner af moär, triomphant. Wacklin Minnen 1: 148 (1844). Lätt vadderade dolmans, som äro varma, men likväl icke se ut som någon vinterdrägt. Sthms modejourn. 1844, s. 72. Dolmaner af Soleil och Plysch i nyaste façoner. Sundsvallsp. 1886, nr 151, s. 4. SDS 1894, nr 537, s. 3.
Ssgr: DOLMA- l. DOLMAN-FASON. Freja 1873, s. 13.
(jfr 4) -KAPPA. = DOLMA 4.
-ÄRM. utåt vidgad ärm. Jackan med dolmanärmar visar framtill breda uppslag. Freja 1873, s. 176.
Spoiler title