SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOMSAGA dωm3~sa2ga, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. Fordom förekom äfv. fsv. böjning (jfr LAGSAGA). Växiö rådstur. prot. (se 1). Publ. handl. (se 2). Riksdagstidn. 1771, s. 563 (: domsagu, nom. sg.).
Etymologi
[bildadt till DOM, sbst.1, efter LAGSAGA]
1) (†) domsrätt, jurisdiktion. Vilja undandraga sig R(ådhus) R(ätten)s domsagu. Växiö rådstur. prot. 25 okt. 1738. Dähnert (1784).
2) område för häradshöfdings domsrätt (jurisdiktion); jfr HÄRADSHÖFDINGEDÖME; i sht förr äfv. om andra jurisdiktionsområden; stundom närmande sig bet.: häradshöfdingebefattning. Han fick en domsaga redan vid trettiofem års ålder. Förestå domsaga. Publ. handl. 3: 1716 (1741: Domsagurs, gen. pl.). Then i Blekinge Län nuvarande enda Domsaga må .. uti tvänne Jurisdictioner blifva fördelt, på thet sätt, at Östra Fögderiet utgör then ena, och Västra Fögderiet then andra Domsagan. Riksdagstidn. 1771, s. 499. Staden, med de ägor, som dit lyda och inom dess rågång belägne äro, vare Rådstufvu-Rätts domsaga. SFS 1849, nr 27, s. 3. De Geer Minnen 1: 82 (1892). — i utvidgad l. öfverförd anv. Dessa Herrars (dvs. de fornnordiska gudarnas) domsagor voro nog blandade med hvarandra. Lagerbring 1 Hist. 1: 487 (1769). Kan .. allt, som ger nöje eller onöje, sägas höra under smakens domsaga? Lidbeck Anm. 22 (1805).
Ssgr (till 2): A: (mindre br.) DOMSAGE-FÖRVALTNING. Samtiden 1874, s. 755.
B: DOMSAGO-ASPIRANT. aspirant till häradshöfdingebefattning. Kal. ö. rikets domsagor 1918, s. 47.
Spoiler title
Spoiler content