[af DOM, sbst.1, o. VÄRJO i uttr. i ngns värjo, i ngns våld l. förvar. Formen på -a torde bero på motviljan mot att låta ordet hafva en eg. oblik kasusform]
1) område för ngns domsrätt, jurisdiktionsområde; i sht i uttr. i l. inom ngns domvärjo. Den Hof-Rätt, inom hvars domvärjo egendomen är belägen. SFS 1835, nr 32, s. 5. Brottet ansågs vara begånget utom rättens domvärjo. VL 1907, nr 63, s. 4.
2) domsrätt, jurisdiktion; i sht i uttr. under ngns domvärjo. Vetenskapen, hvilken såsom sådan icke lyder under kyrkans domvärjo. E. G. Bring i SKN 1842, s. 259. Målet .. tillhörde hofrättens domvärjo. Odhner G. III 1: 319(1885). Det under lagmannens domvärjo stående området. Wisén i 3 SAH 4: 210(1889). Den under .. (rättens) domvärjo hörande förbrytelsen. SFS 1901, nr 38, s. 12.— i öfverförd anv. Hennes domsvärjo och förmanskap i köksdepartementet. Callerholm Stowe 90(1852). (Operan) står under den offentliga kritikens domvärjo. VL 1897, nr 31, s. 2. Lifsområden, som .. icke direkt falla in under etikens domvärjo. Geijer Om samvetet 11 (1905).
