SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DONING 3niŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[bildadt till DONA, v.1, l. möjl. till DON, sbst.1; jfr nor. dial. doning]
(hvard.) vanl. i pl.: don. J. G. Hallman Vitt. 229 (c. 1730). Då Sigge skulle rida, såg Styrbjörn efter doningarna, om alt var i sin riktighet. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Förr i världen var det andra doningar. Engström En bok 164 (1905); jfr DON, sbst.1 2. Morgonen därpå inskeppade sig de fem med cyklar, ritbräden och allehanda grejor och doningar. A. Essén i Sv. turistfören. årsskr. 1911, s. 120. — särsk. om fordon, i ssgrna GET-, JÄRN-, TIMMER-DONING.
Spoiler title