SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖN, sbst.1, l. DRÖNER, m. (drö(ö)n Brasck, Lindström. dröner Lind) (†)
I. [jfr sv. dial. dröner o. mnt. drōne; vbalsbst. till DRÖNA, v.2] = DRÖNARE II; äfv.: drummel, lymmel, slyngel. Tu långe dröön. Brasck Apg. K 1 a (1648). Lind (1749; under schlüngel).
II. [jfr sv. dial. drön, drönje, mnt. drōne] = DRÖNARE I. (Visen) är mera lik et Verk-bi än en Drön. Lindström Bi 4 (1780).
Ssgr (till II; †): DRÖN-AFVEL. drönaryngel. LAT 1876, s. 208. —
-CELL. drönarcell. LAT 1876, s. 208. —
-MODER. drönarvise. Dahm Biet 67 (1878).
Spoiler title