SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRANK draŋ4k, r. l. m.; best. -en; pl. (†, i bet. 1) dräncker (GR 25: 486 (1555)).
Ordformer
(drånck Schroderus Dict. 80 (c. 1638))
Etymologi
[af (m)nt. drank, motsv. holl. drank o. t. trank, afljudsbildning till drinken (se DRICKA, v.)]
1) [jfr motsv. anv. i (m)nt., holl. o. t.] (†) särskildt beredd (i sht spirituös) dryck. Starcke dräncker. GR 25: 486 (1555). Oec. 187 (1730; om äppeldrank). — jfr KIRSE-, VUND-, ÄPPEL-DRANK.
2) [jfr motsv. anv. i d., äfvensom d. dial. drank, svinföda, nt. drank, t. trank, skulvatten o. d. användt ss. svinmat, holl. drank, kreatursfoder i flytande form. Då man redan tidigt lärt känna de värdefulla foderegenskaperna hos affallsprodukten vid brännvinsbränning (jfr t. ex. Colerus Oec. 26 (1613)), öfvergick ordet i sv. o. dan. till att rent af blifva benämning på denna, svinfödan framför andra enl. en ä. tids uppfattning] flytande massa som stannar kvar i brännvinspannan vid alkoholens afdestillering (o. hufvudsakligen användes till kreatursfoder). BtÅboH I. 11—12: 23 (1659). Mång Swijn giör Drancken tunn. Grubb 550 (1665) [jfr motsv. ordspr. i d., holl. o. t.; möjl. föreligger här ännu äfv. i sv. (o. dan.) bet.: (flytande) svinmat]. (I Dalarna) anser allmogen mäsk och drank för en god och smakelig föda. JafNordin (1792) i EconA 1807, febr. s. 40. Jönsson Gagnv. 258 (1910). — jfr BET-, BRÄNNVINS-, MAJS-, MELASS-, POTATIS-, SÄDES-DRANK m. fl. — i oeg. anv., för att beteckna en dryck(esvara) ss. underhaltig o. eg. ovärdig att förtäras af människor; äfv. bildl. Jag var glad i tron och stor i tanken, / tills jag drunknade i denna dranken. Fröding NDikt. 68 (1894; om brännvinet). Nångång med malt, men mest med drank / Hos vilsnegångna fick han pokulera. Strindberg Fagerv. 332 (1902).
3) [eg. utvidgad anv. af 2] (†) bottenfällning, bottengrums (i förvaringskärl för dricka, vin o. d.), drägg. Drånck. (t.) Heffen. (lat.) Fex. Schroderus Dict. 80 (c. 1638). Spegel (1712). — jfr DRICKES-, TUNN-, VIN-, ÄTTIK-DRANK.
Ssgr (i allm. till 2): A: DRANK-BAD. (förr) Haartman Sjukd. 372 (1765; angifvet ss. brukadt mot värk).
-BRÖD. (förr) bröd bakadt af tjock drank l. med drank ss. beståndsdel. Broman Helsingb. 141 (1733).
-FODRA, -ing. (i sht i pass. samt ss. vbalsbst.) Drankfodrade (boskaps-)djur. QLm. I. 4: 29 (1833).
(1) -GELT. [jfr mnt. drankgelt, t. trankgeld] (†) drickspenning(ar). Olffson WijsaMän C 3 b (1635).
-GÖDA, -ning. (i sht i pass. samt ss. vbalsbst.) Oxar som .. drankgödas. Wingård Minn. 4: 67 (1847).
-HULL, hos drankfodradt boskapsdjur. Drankhullet .. liknar nästan i allt det så kallade bränvinshullet bland menniskor. LfF 1841, s. 371. oeg. om brännvinshull hos människa. Lilljebjörn Minn. 153 (1874).
-KAR. (dranke- VRP 13 mars 1732) BoupptRasbo 1750.
-MUGG. veter. mugg (eksem, särsk. å nedre delarna af bakbenen) hos boskapsdjur, förorsakad af för riklig utfodring med (potatis)drank; jfr -UTSLAG samt BOSKAPS-MUGG. Juhlin-Dannfelt 280 (1886).
-TUNNA. BoupptVäxiö 1785. Ni stank ju brännvin som e dranktunna. Engström Glasög. 20 (1911).
-UTSLAG~02. drankmugg. SFS 1863, nr 32 s. 14.
-VÄLLING. (förr) Drankvälling .. kokades när brännvinet brändes. Modin GTåsjö 244 (1916).
B (†): DRANKE-KAR, se A.
Afledn.: (2) DRANKA, v. -ning. (förr) om den första destillationen vid brännvinstillverkning. Ej .. må någon understå sig på klarpannan at drancka. FörordnBrännev.-acc. 1731, s. B 3 a. Dalin (1850: drankning).
Ssgr: A: drank-panna. motsatt: klarpanna. FörordnBrännev.-acc. 1731, s. B 1 b. FoU 25: 113 (c. 1786). B:
dranknings-panna. (föga br.) SPF 1816, s. 351.
Spoiler title
Spoiler content