SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRIFVARE dri3vare2, om person m., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. = ((†) pl. best. drifvrarna Brummer 76 (1789)).
Etymologi
[fsv. drivare, afledn. af driva (se DRIFVA, v.2); jfr d., mnt. o. eng. driver, holl. drijver, t. treiber]
vbalsbst. till DRIFVA, v.2 — särsk.
1) motsv. DRIFVA, v.2 1: person som drifver (har till yrke att drifva) djur, särsk. lastdjur, fram (på en väg). (Åsnan blef) hårdeligen slagen och pitzskat .. aff sijnom driffuare. Balck Es. 167 (1603). Lokomotivet .. ersätter sju mulåsnor och tre drifvare. JernkA 1892, s. 257. — jfr BOSKAPS-, MULÅSNE-, OX-, ÅSNE-DRIFVARE m. fl.
2) motsv. DRIFVA, v.2 1 c; jfr DREF-KARL 1. Brummer 76 (1789). Vid denna slags drefjagt till häst är det af högsta vikt att drifvaren tager saken lugnt. Hemberg NJaktsk. 149 (1897).
3) jäg. motsv. DRIFVA, v.2 1 e, om jakthund. (Hunden) var bland de bästa drifvare jag känt, men var ingen rask upptagare. Schröder Jagtm. 238 (1891).
4) (numera knappast br.) motsv. DRIFVA, v.2 4: körsven. Stiernhielm Virt. 7 (1650). Desse arme kreatur (dvs. allmogens skjutshästar) jagas af obarmhertige drifvare, med lika stränghet under alla årstider. Fischerström Mäl. 439 (1785). Tusen vagnar med skarlakansklädde drifvare och silfverskodde dragare. Rydberg RomD 74 (1877). — jfr PLOG-DRIFVARE.
5) (i vissa trakter) skogssk. motsv. DRIFVA, v.2 6: person som (på beting) afverkar o. till flottplatsen framför timret från ett visst skogsskifte. Drivaren .. ligger över arbetet och pressar musten ur folk och djur. Koch Timmerd. 71 (1913). — jfr SKOGS-, TIMMER-DRIFVARE.
6) motsv. DRIFVA, v.2 14, 15; i ssgn VIND-DRIFVARE.
7) mål. motsv. DRIFVA, v.2 13; i ssgn DRIFVAR(E)-PENSEL.
8) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] (numera mindre br.) motsv. DRIFVA, v.2 17: landstrykare, lösdrifvare, ”luffare”. Rääf Ydre 3: 162 (i handl. fr. 1620). Sådane drifvare äta meer up än the gagne. RP 8: 198 (1640; om lösa handtverkare). (I värdshuset) fans .. ett halft dussin kringsvärmande drifvare. Nyblom Hum. 179 (1874). Hoppe (1892). — jfr LANDS-, LÖS-DRIFVARE.
9) (i fackspr.) motsv. DRIFVA, v.2 20 a, om olika redskap på hvilka man slår för att pressa ngt fram; särsk. [jfr motsv. anv. i holl., eng. o. t.] tunnbind. = DRIF-HAMMARE 1. En tunne-bindares drifvare eller drif-hammar. Lind (1749; under treibel). (T.) Treibholz .. (sv.) drifvare att sätta knappen på värjfästet. Wikforss (1804; under treibholz). Drifvare .. Verktyg, som begagnas till att drifva fästet på tången. Dalin (1850).
10) sport. motsv. DRIFVA, v.2 20 b; särsk. i drifboll: den spelare som har att med slag föra bollen i midtgropen; i fotboll (föga br.): spelare som står i främsta linjen, forward. Norman GossLek. 94 (1878). Malmö drifvare sätta efter fem minuters spel in första målet. LD 1906, nr 118, s. 2.
11) motsv. DRIFVA, v.2 22: kalfatrare, diktare. InternSignalb. 289 (1886).
12) motsv. DRIFVA, v.2 25; i ssgn ORT-DRIFVARE.
13) [jfr motsv. anv. i d., eng. o. t. Anv. synes snarast utvecklad ur bet.: pådrifva (se DRIFVA, v.2 32); dock är äfv. utveckling ur bet.: tränga, trycka (se DRIFVA, v.2 18) tänkbar] sjöt. ledsegel som (förr) tillsattes utanför gaffelseglet (tidigare: spriseglet) å mesan- l. stormast (jfr -BOM); jfr BROTVINDARE. Serenius Gggg 4 a (1757). Redan i början af 1800-talet upphörde man att använda .. de å mesangaffeln och mesanbommen förda drifvaren och vattendrifvaren. 2 NF 24: 1441 (1916). — jfr VATTEN-DRIFVARE.
14) [jfr motsv. anv. i mnt., holl., eng. o. t.] motsv. DRIFVA, v.2 32 c: pådrifvare; arbetsförman; förman; numera bl. ngn gg om arbetsförman för slafvar. Moses .. är en laghscriffuare och driffuare. FörsprNT 3 a (1526). Strijdzboghe och driffuare (dvs. höfvitsmän), skola alle bortt jfrå them komma. Sak. 10: 4 (Bib. 1541; Luther: Treiber). Lagen .. är en dagelig drifvare och tuktomästare til Christum. Nohrborg 498 (c. 1765). Under .. (slafuppsyningsmännen) är, för hvart by-lag, en drifvare, som väcker slafvarne om morgonen eller drifver dem till arbete då de äro late. Bremer NVerld. 1: 348 (1853). — jfr PÅ-, SLAF-DRIFVARE.
16) (mindre br.) motsv. DRIFVA, v.2 39; drifhjul (i ur); jfr DREF 9, DRIF, DRIFT 14 c α. Lind (1738). Dalin (1850; med hänv. till drifhjul). WoJ (1891).
17) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt. o. t.] (i sht förr) metall. motsv. DRIFVA, v.2 40 a β. Driffuarenn skal haffua For huart Skippund Bly .. (en half) marc och Friann kost. GR 10: 201 (1535). SvRStBevilln. 1800, s. 66.
Ssgr: (13) DRIFVAR- l. DRIFVARE-BOM. sjöt. [jfr d. driver-bom, äfvensom eng. driver-boom] (förr) stång som utsköts från mesanbommen o. tjänade till att utsträcka drifvarens underlik. (Eng.) Driverboom, fall, tack and sheet, (sv.) drifvare-bom, hals och skot. Serenius Gggg 4 a (1757). Stjerncreutz (1863).
(2) -KEDJA. kedja af drifvare. —
(8) -LAPP. (föga br.) tiggarlapp. Berg Sjöf. 214 (1910).
(2) -LINJE. jfr -KEDJA. Jäg. 1897, 2: 163.
(7) -PENSEL. mål. (bred) pensel att fördrifva färgen med. Liljeblad DekorMåln. 76 (1884).
Spoiler title
Spoiler content