SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRULLA drul3a2, v. -ade.
Etymologi
[till DRULLE]
(hvard.) drumla, ramla, tumla; i särsk. förb.: DRULLA AF10 4. Då sista tåget från Eslöf till Ystad i måndags qväll afgick från Köpingebro ”drullade” konduktören af tåget. MalmöT 1898, nr 636, s. 2.
DRULLA I10 4. En man .. störtar sig i vattnet .. för att söka rädda ett par blinda som gått och drullat i. Larsson Solsid. 7 (1910).
Spoiler title
Spoiler content