publicerad: 1922
DRYPA dry3pa2, v. -er, dry4per, dröp drø4p, dröpo drø3pω2, drupit drɯ3pit2, drupen drɯ3pen2, l. (stundom hvard. i mellersta Sv.) drypit dry3pit2, drypen dry3pen2;
l. (i bet. 3; föga br.) -er, -te, -t, -t.
vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under trieffung)), -NING; -ARE (särsk. vulg.: dröppel, gonorré).
Ordformer
(ipf. ind. sg. drop (med vokalen från ipf. ind. pl.) Linné Ungd. 2: 22 (1732), 223 (1734). ipf. ind. pl. drupo Psalt. 68: 9 (Bib. 1541), Polyfem I. 10: 2 (1810); druupo Rääf Ydre 4: 351 (i handl. fr. 1708); druppo PPGothus Underv. Y 4 a (1590); dropo Dom. 5: 4 (Bib. 1541); dröpo Manderström Rimlex. 385 (1779), GJAdlerbeth (1787) i SAD 1: 465 (: ”Jag vet ej annat, än att man säger .. dröp, dröpo”) osv. ipf. ind. sg. o. pl. drypte Almqvist SvSpr. 82 (1832: ”i imp. äfven .. drypte”). sup. druppet Spegel GV 53 (1685); drypit Collnér Försök 79 (1812: drypit ell. drupit), Schiller SvSpr. 199 (1859: ”i dagligt tal”). p. pf. druppen PJGothus Luther ScrSent. C 2 b (1597: druppit, n.). drypen Nordström Matlagn. 181 (1822), Nyman VäxtNatH 1: 294 (1867); drypt Wallerius Min. 125 (1747: drypter), NF 11: 574 (1887: indrypta, pl.))
Etymologi
[fsv. drypa, motsv. d. drybe, isl. drjúpa, fsax. driopan, feng. dreopan, fht. triofan, t. triefen; jfr äfv. mnl. drupen, holl. druipen samt d. dryppe; möjl. urbesläktadt med DRÅSA, v.; jfr DRÖPA, v.1, DROPP, sbst.1, o. DROPPE]
1) om vätska l. flytande ämne: falla l. rinna l. tillra ned l. sippra fram o. d. i droppar l. droppvis; ofta opers. Regnet drööp intit meer på iordena. 2Mos. 9: 33 (Bib. 1541). Det skulle drypa fast i alla rum, om Wachtmestaren vnder taket icke uptogo dråpet i .. trågh och byttor. HSH 31: 6 (1663). (Korna voro) så swettige, at watnet dröp af dhem. BtFinlH 2: 340 (1670). Mina exemplar (af en viss skrift) voro .. så genomblötta, at det dröp af dem. Porthan BrefCalonius 56 (1794). Björnblod stelnar sent om våren, / derför dröp det än ur såren. Tegnér 1: 230 (1842). Drängarne måste hvarje sommar opp på det branta taket för att lappa spånläggningen, och det oaktadt dröp det ner i rummen. Wetterbergh Penning. 470 (1847). Det råder ingen köld för övrigt, det dryper och droppar från träden. Lagerlöf Körk. 43 (1912). — särsk.
a) i ordspr. Thet är en arm steek som inthet dryper aff. SvOrds. C 3 a (1604). Haar man icke skäppetaals, så haar man skeedetaals. Flyter dhet intet, så dryper dhet. Grubb 314 (1665). När det regnar på presten, så dryper det på klockarn. SvOrdspråksb. 67 (1865).
b) (numera föga br.) i uttr. (rodna, blifva) som (en) drypande blod, dvs. blodröd (af blygsel, vrede o. d.). Hon rådnade som en drypande blod. Tersmeden Mem. 5: 179 (1781). Ziguenaren blef som drypande blod i ansigtet. Blanche Band. 307 (1848).
c) bildl. Mijn lära drype såsom regn, och mitt taal flyte såsom dagg. 5Mos. 32: 2 (Bib. 1541). Een trättosam quinna (är) itt städigt drypande. Ordspr. 19: 13 (Därs.). Om någon förflugen plump drupit mig ur pännan, hvarigenom et ärbart fruntimmer kunnat bringas til rodnad, ber jag allerödmiukast om ursäkt. Wallenberg Gal. 137 (1771; uppl. 1921). Af himlen drype fetma, / Bespisande vår jord. Ps. 1819, 394: 6. Från dina läppar dryper hädelsen. BEMalmström 6: 167 (1840). Därinne i salongen / de gjorde fin musik, / det skrek och skröt i sången / och dröp af romantik. Fröding Guit. 177 (1891).
2) droppvis afsöndra l. gifva från sig vätska (vatten osv.); ofta med prep. af. Mina hender drupo aff Mirram. HögaV 5: 5 (Bib. 1541). Ther stod han (som fallit i sjön) och dröp så lenge watnett rand wtaff honom. Brahe Kr. 25 (c. 1585). Näsan dryper. Schroderus Hoflefv. 282 (1629). Kyndersmässodagen war litet tööwäder, så att taaken druupo. Rääf Ydre 4: 351 (i handl. fr. 1708). Brutus (rycker) dolken ur Lucretias sår och upplyfter den, drypande af blod. Kolmodin Liv. 1: 142 (1831). Ett af vaxljusen dröp! Almqvist AMay 33 (1838). Hans panna dröp af svett. Rydberg Vap. 378 (1891). — särsk.
α) i förb. drypande våt, pölvåt; jfr DRYP-VÅT. Bååth GrStig. 11 (1889). Allting var drypande vått och fuktigt. Lagerlöf Holg. 2: 375 (1907).
β) (knappast br.) om fläsk: lös, sladdrig; som vätskar sig l. har benägenhet att vätska sig. Oljekakor lemna ett löst ”drypande” fläsk. LAT 1876, s. 308.
b) bildl. Tu kröner året medh titt godha, och tijn footspor drypa aff fetma. Psalt. 65: 12 (Bib. 1541). The läppar, som drupo af honungssöta ord, swida af galla och ätickio. Spegel Pass. 412 (c. 1680). Står icke .. hela vår Litteratur full med Tårekrukor som drypa i månskenet. Tegnér (WB) 4: 250 (1822). Slätten omkring Lund .., väl odlad och drypande af fetma. Höjer Sv. 2: 629 (1878). Crusenstolpe, hvars skarpa penna ständigt dröp af gift och galla. Sätherberg Lefn. 191 (1896).
c) (mindre br.) (oafsiktligt, gm vårdslöshet l. oaktsamhet) vålla att droppar (af ngt) falla (ngnstädes); spilla. (Sysslomännen) skola och låta hålla them (dvs. kyrkans ”kläder”) reen, och icke drypa them full medh wax, talg (o. d.). KOF II. 2: 493 (c. 1655). Gif mig ljuset, Rudolph; du dryper talj i trappan. Bremer Hertha 51 (1856).
d) om naturföremål o. d.: afsöndra l. gifva från sig (en vätska) droppvis l. i droppar. Skyynar dropo watn. Dom. 5: 4 (Bib. 1541). Stiernorna giör hon (dvs. trollkäringen) att de .. drypa Blod. Rudbeck Atl. 3: 608 (1698). Bernstensträdet .. dröp sitt dyrbara harts i jorden och hafvet. TT 1876, s. 267.
e) på grund af otäthet genomsläppa vatten osv.; mer l. mindre närmande sig bet.: vara otät. För försumeligha hender skul, warder hwset drypande. Pred. 10: 18 (Bib. 1541). När Qwarnen dryper, så groor Mölnarens Åker. .. (dvs.) Otäät Qwarn är Mölnarens födekrook. Grubb 597 (1665). Acad(emiens) farstugu dryper. ConsAcAboP 4: 251 (1675). Kyrckiotaket .. finnes vara Otätt och dryper. Prostb Vista 1724, s. 3.
3) låta (en vätska) falla i droppar (i l. på ngt), gjuta l. hälla (ngt) droppvis (ngnstädes). Eneman Resa 1: 210 (1712). En enda droppa (skedvatten), drypter på en oäkta sten, .. gör honom .. antingen til färgen changerande eller dunkel. Wallerius Min. 125 (1747). Öfverhofmästarinnan stod och dröp droppar i en förgyld silfversked. Crusenstolpe Mor. 2: 287 (1840). Som när man dryper ättika i mjölk. Hagberg Shaksp. 1: 304 (1847).
4) [jfr eng. drop the anchor, d. dryppe ankeret] (†) sjöt. om ankare: falla, gå till botten. När Skeppet mist farten, låter man drypa Hwarp-Ankret. Rosenfeldt Tourville 67 (1698).
5) (hvard.) = DRYPA AF 3. ”Det är bäst vi dryper”, sade bokhållaren. Cavallin Stevenson o. Osbourne 31 (1898; eng. We'd better cut).
Särskilda förbindelser: DRYPA AF10 4.
1) till 1: rinna af droppvis. (Den rensköljda hampan) hänges .. på hässjor i solen, at vatnet får drypa af. SvMerc. V. 4: 296 (1760). 2NF 20: 341 (1913).
2) till 2. Munkarne läggas .. upp .. på ett järntrådsgaller att drypa af. Grafström Kond. 210 (1892).
3) [jfr eng. drop off, troppa af] (hvard.) (skamflat o.) i all tysthet l. så obemärkt som möjligt aflägsna sig (från ett sällskap), ”smita”. Såg I, hur han dröp af, och intet svara torde? Palmfelt Qvinn. 39 (1738). En äfventyrare .. gästade i Helsingborg. .. Mannen .. dröp af, då polisen lade sig i hans affärer. VL 1897, nr 276, s. 2. —
DRYPA FAST10 4. (tillf.) till 3: fästa (ljus l. dyl.) medelst (från detsamma rinnande) droppar (som stelna). Jag dröp det (dvs. ljuset) fast vid bordet. Hallström Sagodr. 116 (1910). —
2) till 3. Att drypa in några dråppar (balsam) på friska och otvättade såret. Eneman Resa 1: 210 (1712). Jag dryper in mina tankar i hans hjärna. Strindberg TrOtr. 2: 74 (1890). —
1) till 1. Rägnet dryper .. nedh. Schroderus Comenius 51 (1639). Lågorna .. slickade taklisterna, smögo sig uppför tornspiran och dröpo derifrån ned på koppartaket. Topelius Planet. 2: 100 (1889). Blygsel dryper ned över oss som svart beck. Heidenstam Svensk. 1: 50 (1908).
2) till 2. Han låter skyarna drypa neder fetma. Spegel Pass. 383 (c. 1680). En orm dryper ständigt förgift ned i hans (dvs. Lokes) ansikte. Dalin Hist. 1: 130 (1747). —
DRYPA UR10 4. jfr URDRYPA. till 2; om kärl o. d. Formen vrides så, att den blir smord öfverallt invändigt, hvarefter man låter den drypa ur. Grafström Kond. 228 (1892).
Ssgr (i allm. till 1): DRYP-KOPP. tekn. smörjkopp ur hvilken olja automatiskt neddryper på l. i maskindel. TT 1891, s. 80. —
-LÅDA. Dryp- eller Spillåda att sättas inunder utskänkningskranarne. Lindberg Svagdr. Illustr. 81 (1892). —
-PANNA. kok. panna som sättes under stekspett för att upptaga det neddrypande fettet. Lind (1749; under leck-pfanne). Hagdahl Kok. 633 (1879). —
-STEN. (†) filtrersten. En Vatten Filtrer-Machin med Drypsten och tillbehör. DA 1808, nr 88, s. 6. —
(jfr 2 a α) -VÅT. (mindre br.) drypande våt. Han .. kommer in .. i en drypvåt skinnpels. Backman Reuter Lifv. 2: 109 (1870). Steffen ModEngl. 200 (1893).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content