SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DUALIST 1alis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. dualist, fr. dualiste; se för öfr. DUALISM]
filos. o. teol. anhängare af dualismen (se d. o. 1) l. en dualistisk åskådning. Lutteman Schulze 109 (1799). Wikner Platon 141 (1867).
Afledn.: DUALISTISK, adj.; adv. -T. adj. till DUALISM o. DUALIST.
1) filos. o. teol. motsv. DUALISM 1. Dualistisk åskådning, filosofi, metafysik, världsåsikt. Dualistiskt system. Lyceum I. 2: 25 (1810). Parsismen är en dualistisk religion. Hagman FysGeogr. 224 (1903).
2) motsv. DUALISM 2. Finland 87 (1893).
3) (i sht i historisk o. politisk framställning) motsv. DUALISM 3. Den demokratiska författningens dualistiska princip. Nordström Samh. 1: 149 (1839).
4) kem. motsv. DUALISM 4. Det dualistiska systemet. Dualistisk uppfattning. Keyser Kemien 3: 4 (1876). PKlason i LVetA IV. 4: 127 (1909).
5) fys. i uttr. den dualistiska teorien, den teori som söker förklara de elektriska fenomenen gm att antaga tillvaron af två slags elektricitet. 2NF (1906).
Spoiler title