SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DUMPA dum3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. Anm. Ss. vbalsbst. användes i bet. II vanl. den eng. formen dumping (med eng. uttal).
Etymologi
[sv. dial. dumpa, dompa; jfr d. dumpe, isl. dumpa, slå, stöta, nt. dumpen, slå, stöta, eng. (i sht amerik.) dump, vräka i en hög, lassa af; afljudande med DIMPA. I bet. 2 b föreligger sannolikt påverkan från holl. dompen, låta sjunka]
I.
1) (i dialektfärgadt språk) intr.: gå tungt; i förb. dumpa ut10 4: gå ut med tunga steg. Månsson Rättf. 1: 376 (1916).
2) tr.: låta (ngt) falla; särsk.
a) (†) med afs. på säd: stjälpa l. hälla (ur säcken), störta. I fall han skulle .. intaga Ränte-Spanne måhlen i afrads Måhl, och det allenast dumpat, skyfflat och struket utlefverera. Salander Gårdsf. 193 (1727).
b) artill. i uttr. dumpa en kanon: sänka kanonmynningen under horisontalplanet; jfr DÄMPA, v.1 TjReglFl. 1790, s. 121. TSjöv. 1891, s. 108.
II. [nybildadt till eng. dumping, vbalsbst. till en öfverförd anv. af dump] i sht handel. kasta in (större varupartier) på en marknad o. sälja (dem) under tillverkningskostnaden. År 1906 dumpades träskruf från Tyskland. TulltKomBet. 1909, 2: 59.
Spoiler title
Spoiler content