SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYNAMO dy4namω, äfv. dyna4mω, stundom -mo l. -må, stundom 302, r. l. m. (m. WoJ (1891), Lundell); best. -n; pl. -s -a4mωs l. -a4mos (WoJ (1891; mindre lämplig), Henriksson Tyskl. 205 (1901), Wilhelm Tall. 41 (1919)). Anm. Ss. pl. användes vanl. pl. af DYNAMOMASKIN.
Etymologi
[jfr dan. o. t. dynamo; af eng. dynamo, elliptiskt för dynamo-machine, som själft är ellips för dynamo-electric machine, eller elliptiskt af DYNAMO-MASKIN, till gr. δύναμις, kraft (jfr DYNAMIK)]
tekn. maskin som förvandlar mekaniskt arbete (i form af roterande rörelse) till elektrisk energi l. tvärtom. IllSv. 2: 172 (1886). TT 1900, M. s. 114. — jfr KOMPOUND-, LIKSTRÖMS-, SERIE-, TURBIN-, ÅNG-DYNAMO m. fl.
Ssgr: DYNAMO-BORSTE. jfr BORSTE 1 b.
-ELEKTRISK. om elektrisk maskin: som har förmåga att mata sitt eget fält. 2UB 3: 29 (1896).
-HUS. hus som inrymmer dynamomaskiner. —
-MASKIN. dynamo. AB 1890, nr 24, s. 2.
-RUM. i sht på fartyg; jfr -HUS.
Spoiler title
Spoiler content