DYNAMOMETER dyna1mωme4ter, stundom -mo- l. -må-, r. (m. Dalin(1850), WoJ(1891)); best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[till gr. δύναμις, kraft (jfr DYNAMIK), o. μέτρον, mått (se METER)]
tekn. instrument för uppmätning af en mekanisk kraft. Profning med dynamometer af väfnaders styrka och sträckbarhet. Menniskors och djurs muskelkrafter mätas med ett instrument, som kallas dynamometer eller kraftmätare och uppfanns af Regnier. JernkA 1829, Bih. s. 193.— jfr BROMS-, FRIKTIONS-DYNAMOMETER m. fl.
