SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1917  
EBENIST e1benis4t, äv. eb1- (ebeni´st (med) sl(utet) e Weste; äbeni´sst Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. ebenist av fr. ébéniste, avl. till ébène (se EBEN-); jfr eng. ebonist]
handtv. person som yrkesmässigt förfärdigar finare, av ädlare träslag (eg. ebenholts) gjorda l. med inläggningar av dylika träslag försedda snickeriarbeten ss. möbler o. d.; numera bl. i fråga om ä. sv. o. om utl. förh. DA 1772, nr 54, s. 2. Haupt (fick) från och med .. (1774 års) början .. i egenskap af ”ebenist” .. uppbära en årlig aflöning af 600 dal. kmt. J. Böttiger i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1902, s. 29.
Ssg: EBENIST-ARBETE~020, äv. ~200. ebenisteri; numera nästan bl. konkret: möbel l. dyl. förfärdigad av ebenist. Hermelin Præs. i VetA 1773, s. 93. Sundelius Norrköp. minne 123 (1798).
-FABRIK. (†) större verkstad för tillverkande av ebenistarbeten. Sundelius Norrköp. minne 106 (1798).
Spoiler title