EFTERBEHANDLING äf3ter~behan2dliŋ, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -ar.
(i sht i fackspr., särsk. med. o. tekn.) kompletterande l. avslutande behandling som äger rum efter den egentliga l. huvudsakliga. Tekn. tidn. 1871, s. 118. För stärkande efterbehandling (vid bleksot) .. äro brunns- och badkurer särdeles att tillstyrka. Wretlind Läkareb. 6: 51 (1898). Projektilerna (till kanoner) gjutas eller smidas samt svarfvas; pansarprojektilerna undergå därefter en omsorgsfull efterbehandling, bestående uti härdning och anlöpning. 2 Uppf. b. 9: 658 (1906). Thyrén Strafflagsreform 1: 86 (1910; med avs. på fånge efter strafftidens slut).
Ssg: EFTERBEHANDLINGS-PROCESS. Ofvannämnda efterbehandlingsprocesser (glödgning, härdning och anlöpning). C. A. Hjulhammar i Tidskr. i sjöv. 1890, s. 57.
