EFTERGÄRD, r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste m. fl.); best. -en; pl. -er.
(†)
I. [fsv. æptirgærþ, gravöl, av æptir (jfr EFTER- 5 a) o. gærþ, f., vbalsbst. till gøra, göra (se GÄRD); jfr isl. eptirgerð] vad som efter en människas död göres till hedrande av hennes minne l. för hennes själs frälsning (gm gåvor, mässor osv.); gravöl; själamässa. L. Petri 2 Post. 23 b (1555). Siälemässor, the Helighas Förböner, Fasto och Almosogifft sampt andra vpdichtadhe Efftergärder. L. Paulinus Gothus Pest. 8 a (1623). Eftergiärd kallas then måltid, eller annan omkostnad, som giörs efter begrafningar. Spegel Gl. 92 (1712). (Sv.) Eftergärd .. (t.) die Seel-Messe. Lind (1738). Ihre Gl. (1769). Heinrich (1814).
Anm. Då ordet, ss. det vill synas, under mer än ett århundrade fortlevat huvudsakligen i ordböckerna, har en lätt begriplig osäkerhet om dess bet. så småningom uppkommit. Härigm förklaras sålunda trol. att Schenberg (1739) o. Lex. trip. (1742) översätta ordet med lat. nepotia (fel för repotia), convivia secunda, efterkalas, Lind (1749) med t. nachtisch, efterrätt, Lindfors (1815) med lat. reliqua, pl., rest, liksom att Nordforss (1805) o. efter honom Weste (1807), Hahnsson (1888) m. fl. för detta ord antaga den eljest icke anträffade bet.: senare (o. mindre) gärd som pålägges l. utgår efter en tidigare (o. huvudsaklig), tilläggsgärd.
