EFTERLÄSA äf3ter~lä2sa, v. -er, -te, -t, -t; se för övr. LÄSA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av EFTER o. LÄSA; jfr d. efterlæse, ävensom holl. nalezen o. t. nachlesen]
1) [till EFTER- 7; jfr liknande anv. i ä. d., holl. o. t.] (†) gm läsning efterforska (ngt), söka (ngt) i litteraturen. Sedan jag .. vid efterläsandet funnit, at .. Herr Winkler redan för mig anfört et dylikt Rön. J. C. Wilcke i VetAH 1763, s. 195.
2) [till EFTER- 11 c; jfr motsv. anv. i t.] (i skriftspr., numera mindre br. utom ss. vbalsbst.) läsa efter, eftersäga (ngt som en annan läser l. läser före); jfr LÄSA EFTER.Dhe (läste) vthi sin sons siste dagar .. för honom gudeliga böner, som han medh tårar och andechtigheet effterlaas. Växiö domk. akt. 1670, nr 119. Begynn (undervisningen) .. med att .. låta barnen efterläsa hela ord. Broocman Ty. underv. 2: 116(1808). Hvarje språk bör läras .. genom idkeligt hörande, läsande, efterläsande, afskrifvande. L. M. Wærn i Verdandi 1892, s. 52. Jag har sett folkskarorna i hela rader ligga på knä och maskinmessigt efterläsa de latinska böner, dem presten rabblat upp för dem. Sätherberg Lefnadsm. 335(1896).
