SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
EFTERSLÄNTRARE äf3ter~slän2trare, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-släntare Dahlgren, Janson, Granlund)
Etymologi
[vbalsbst. till (EFTERSLÄNTRA o.) SLÄNTRA EFTER; jfr d. efternøler, t. nachzügler]
deltagare i en färd l. marsch o. d. som icke orkar följa med de övriga, som blir efter l. ligger efter, efterliggare; i sht i fråga om marscherande trupp(er). Läsn. f. folket 1881, s. 29. De ohjälpligaste eftersläntarne (i karavanen). Dahlgren Stanley Mörk. Afr. 1: 89 (1890). Två timmars ridt förde .. (truppen) inpå den retirerande styrkans eftersläntare. Janson Abr. offer 305 (1901). (Karl XII) tyckte om en flink ryttare. En eftersläntare skulle förvisso aldrig komma i gunst hos honom. Granlund En karolins öden 75 (1914).
Spoiler title
Spoiler content