publicerad: 2023
ÄGG, sbst.1, l. (o. numera bl.) EGG äg4, r. l. f. (Luk. 21: 24 (NT 1526: swerdz ägge(n)ne) osv.) ((†) n. Frese Sedel. 4 (1726), Cygnæus 7: 83 (1842: svärdsegg)); best. -en; pl. -ar (Månsson Åderlåt. 105 (1642) osv.) ((†) = 1VittAH 1: 160 (1755), Heidenstam Folkung. 2: 193 (1907); -er Tiällmann Gr. 177 (1696)); förr äv. ÄGGJA l. ÄGGA, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. I enlighet med dåtida nystavningsnorm upptogs inte EGG under E i SAOB utan hänsköts till uppslagsformen ÄGG.
Ordformer
(agg- i ssg 1680 (: Aggspåhn). egg 1541 (: swärdz egg) osv. eggar, pl. 1675 osv. eggi- i avledn. 1561 (: Fyre Eggiere)–1563 (: Trieggiare). eggior, pl. 1689. egh- i ssg 1597 (: Eghwält). äg (äe-, -gh) c. 1580 (: Swerdtz äg)–1766 (: ägjärn). ägg (ae-) 1526 (: swerdz ägge(n)ne)–1921 (: knifsägg). ägga 1538–1693. äggar, pl. 1642–1893. ägge c. 1613. äggi- i avledn. 1702 (: treäggiote). äggia 1639–1693. äggie- i ssg c. 1580 (: äggie Lagh))
Etymologi
[fsv. äg; motsv. fd., d. æg, fvn., nor., nyisl. egg, fsax. eggia (mlt. egge), mnl. egg(h)e (nl. egge), ffris. egg(e), fht. egga, ekka (mht. egge, ecke, t. ecke, kant, hörn), feng. ecg (eng. edge); till den rot med bet.: (vara) vass, som äv. föreligger i bl. a. lat. acer, vass, acies, egg, gr. ἀκίς, udd, fkyrkoslav. osla, bryne, liksom (med annan stam) i AG; formen ägge (i bet. b) möjl. avledn. till grundordet. — Jfr AGN, sbst.2, AX, sbst.1, ECK, EGGA (se ÄGGA, v.2), EGGAD (se ÄGGAD, adj.1), SERVEGIN, ÅTTA, ÄGILJETT]
på blad (se d. o. 3 (a)) l. annat tunt föremål: vass l. för skärande avsedd kant; i sht om sådan kant på skärande redskap l. vapen; äv. dels koll., om partiklar o. d. (bildande kant) som sitter kvar på egg efter slipning, i ssgn RÅ-EGG, dels allmännare (se c), dels bildl. (se d). Du behöver bryna eggen på den här kniven. Hon prövade eggen med fingret. Huvudets delar på en yxa utgörs av egg, skafthål och nacke. VarRerV 35 (1538). När äggan på liyanar, hackonar, gafflanar och yxanar wardt slio. 1Sam. 13: 21 (Bib. 1541). Swärdet hafwer twänne Eggar, men intet öga. Spegel Oliw. B 2 a (1675). När som jernet utaf långt nötande eggena mister, / Måste man åter igen med mödsamt arbete hvässat. Nicander Vitt. 108 (1761). Så att .. (läraren) flera gånger slog mig twärt öfwer fingrarna med eggen af en lineal, så att blodet gick ut. Nyrén Charakt. 81 (c. 1765). Han har .. beskådat sina rakknifvar, men funnit .. deras egg så ohvasst, att sjelfva Hertigen af Öland skulle .. kunna rida barbacka derpå. JJolin i Jolin 19 (1843). Skruvmejselns egg ska passa precis i spåret på skruvhuvudet. AlltBil. 9 (1976). — jfr HAMMAR-, KNIVS-, RÄT-, SAX-, SKÅL-, SPETS-, STÅL-, TVÄR-EGG m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre metonymisk anv., om (bruk av) ngt vars väsentliga del utgörs av egg; förr särsk. i uttr. (med) udd och egg (se UDD, sbst.1 1 a slutet). Stiernhielm WgL Ordel. 108 (1663). De sår, som krigets äggar skurit. Nordenflycht QT 1745, s. 33.
b) (i formen ägge) (†) övergående i bet.: skärpa hos egg. Thet reenaste Jern, hwilket bådhe hårdt är, och hafwer i sigh Ägge eller Hwaszheet. Forsius Min. 58 (c. 1613).
c) i allmännare anv., om mer l. mindre vass l. skarp l. tunn kant på annat än blad o. d., särsk. om dels bergskam o. d., dels stadkant, förr äv. sårkant; förr äv. i uttr. (p)å egg, på (hög)kant. Man skal .. häffta eller binda sååret wäl tilhopa medh äggarna. Månsson Åderlåt. 105 (1642). (Flundrorna simmar) icke å ägg, som andre brede fiskar, utan liggande å flato. Broman Glys. 3: 655 (c. 1740). De 2 mellersta framtänderna nedan med tandad egg. Nilsson Fauna 1: 74 (1847). Ett hörn af slöjan sammanveckas från tvärsidan till eggen. Freja 1874, s. 82. Närmast oss se vi den vit-svarta fjällvärlden med sina eggar och spetsar. Sandström NatArb. 2: 236 (1910). — jfr TAND-EGG.
d) i bildl. anv., särsk. (o. i sht): skärpa (se SKÄRPA, sbst. 7, 8); i sht förr särsk. i uttr. taga eggen av ngt, ta udden av ngt. Låter icke härliga Ingenia, som sitt förstånds ägg vpskärpa kunde, af lättians ärg-slöö warda. Isogæus Segersk. 761 (c. 1700). Ädel hug blef icke spord, / Utan egg var mannens ord. CVAStrandberg 1: 18 (1845). Han nästan tar eggen av varje ens betänklighet. Hallström K11 93 (1918). Den svåra konsten Vänskap, fast med en egg av trotsig saknad. Combüchen Byron 379 (1988).
Ssgr: A: EGG-JÄRN. (egg- 1664 osv. egge- 1681) [fsv. ägiärn] järn (se d. o. 5 (b)) försett med egg (jfr -verktyg); äv. bildl., särsk. om person. Kastandes effter mig EggJern, yx och Knijff. VDAkt. 1664, nr 279. Wid .. (stångens) smala ända fästes på et skafft et äggjärn, godt qwarter bredt. Dahlman Reddej. Bih. 13 (1772). Hushållerskan, ett rigtigt eggjern, med hvass tunga och spetsig nos. CFDahlgren 4: 69 (1830). jfr hörn-eggjärn.
Ssg: eggjärns-smide. abstrakt o. konkret; jfr egg-smide. Äggjärns-smidet, som är ibland fin-smide det allmänt begärligaste och skattas som högst. Ekström PVetA 1750, s. 33. Manufacturister som tillwerka .. polerade eggjerns- och andra fina manufactur-smiden. Danckwardt SmndrFörf. 148 (1823). —
-SIDA. på (del av) eggverktyg l. eggvapen: sida på vilken eggen sitter; ofta motsatt: ryggsida (se d. o. 3 c). Den är nästan dubbelt så bred som tjock, kantigt tillskuren, med något böjd ryggsida och rät eggsida, som genom inskurna hak är försedd med bakåt rigtade sågtänder. Nilsson Ur. 1: 52 (1839). —
-SKARP. (numera bl. mera tillf.) eggvass; jfr skarp-eggad. Adlerbeth Buc. 83 (1814). En kniv eller ett annat eggskarpt redskap. Kulturen 1953, s. 19. —
-SKYDD. skydd (se d. o. 2 b slutet) för (anbringande på) egg; jfr -skyddare. Bågsågar med eggskydd. TLev. 3/9 1907, s. 2. —
-SKYDDARE. (numera bl. tillf.) eggskydd; jfr skyddare 4. ÖgCorr. 4/10 1887, s. 4. Fodral till bärbart verktyg är (hos infanterister) utbytt mot eggskyddare. SD(L) 7/10 1898, s. 4. —
-SLIPNING. slipning till l. av egg. Dock anser jag Wickersley stenarne tjenligare för finare eggslipning. JernkA 1846, s. 306. —
-SMIDE. smide (se d. o. 1) av egg; äv. konkret(are) (jfr smide 2); jfr eggjärns-smide. Rinman Jernförädl. 288 (1772). (Legeringen) är förträfflig till alla eggsmiden. JernkA 1821, s. 138. Eggsmide, tillverkning av skjutvapen, krut och kulor grundlade nu de vitas överlägsenhet. Högberg JesuBr. 1: 45 (1915). —
-STÅL. stål (särskilt avsett för bruk) i egg. Då eggstålet skall påläggas, eller då hammaren skall eggvällas. Rinman 1: 553 (1788). —
-VAPEN. vapen som har egg (ss. sin väsentliga del). Alla de eggvapen: svärd, lansar, till och med treeggade pilar, som af Homer beskrifvas, äro af brons. Nilsson Ur. 2: 104 (1864). —
-VASS. som har vass egg; jfr -skarp. Tillverkning af grafsticklar, mejslar och andra egghvassa verktyg. UB 6: 140 (1874). —
-VERKTYG~02 l. ~20. verktyg som har egg (ss. sin väsentliga del); jfr -järn, -redskap. Jernet blifver så hårdt, att den 4 à 5 linier tjocka huden motstår hvarje äggverktyg. TTekn. 1859, 2: 254. —
-VINKEL. vinkel hos egg; särsk. (i fackspr.) på eggverktyg: vinkel mellan dess båda skärytors plan l. mellan dess enda skärytas plan o. dess släppningsyta. Den ovanliga lätthet hvarmed en rakknif skär, har .. sin grund, ej uti eggvinkelns ringare storlek, utan i eggkantens fullkomligare skarpa utbildning. Eneberg Karmarsch 2: 652 (1862). —
-VÄLLA, -ning. (numera bl. tillf., om ä. förh.) påvälla egg på (ngt). Anders Smid hafuer .. Eghwält yxer 8 (stycken) 4 öre. Granander SidSkaraDomk. 48 (i handl. fr. 1597).
B (†): EGGE-JÄRN, se A. —
-LAG. skick hos egg; jfr lag, sbst.3 6. Lathe rede Liier och skärer, meden Winter wattn ähr, theste bettre äggie Lagh fåå the. Brahe Oec. 131 (c. 1580; uppl. 1971).
Avledn.: -EGGAD, adj.2 [fsv. -äggiaþer] ss. senare led i ssgr: som har (sådan l. sådan) egg l. (så l. så många) eggar; jfr eggad (se äggad, adj.1), -eggig. jfr en-, krum-, sned-, tre-, tve-, tvär-eggad m. fl. —
-EGGARE, äv. -EGGER, r. l. m. (-are (-e-) 1543 (: träeggare)–1788 (: Fyräggare). -er 1548 (: Tre Egger)–1565 (: fyrägger)) (†) ss. senare led i ssgrna fyr-, tre-eggare: eggvapen vars klinga har (så l. så många) eggar. —
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content