SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
EJEKTOR ejäk3tor2, r. l. m.; best. -n; pl. -er e1jäktω4rer l. ej1-, l. -ek-.
Etymologi
[jfr dan. o. t. ejektor, eng. ejector, fr. éjecteur; av lat. ejector, utkastare, vbalsbst. av ejicere, kasta ut]
tekn.
1) strålpump l. strålsugare gm vilken, medelst sugning l. tryckning med vatten l. ånga, luft l. vätska l. fast kropp i fint fördelat tillstånd uppfordras l. avlägsnas (ur en behållare l. dyl.). Tekn. tidskr. 1875, s. 231. Vattenstrålpumpar eller ejektorer. Därs. 1883, s. 52. Luftförtunningen (i vakuumbromsledningen) åstadkommes genom en på lokomotivet anbragt dubbel ejektor. 2 Uppf. b. 9: 241 (1905). 2 NF 17: 191 (1912). — jfr ASK-EJEKTOR.
2) elliptiskt för EJEKTOR-KONDENSOR. Tekn. tidskr. 1872, s. 186. På flodfartyg användes ejektor eller s. k. vattenstrålskondensor. 2 Uppf. b. 9: 642 (1906).
Ssgr (till 1): A: EJEKTOR-APPARAT, se B. —
(jfr 2) -KONDENSOR. [jfr eng. ejector-condenser] kondensor å ångmaskin vid vilken kondensationsvattnet utdrives medelst ejektor, strålkondensor. Tekn. tidskr. 1872, s. 186. Därs. 1895, M. s. 78.
B: EJEKTORS-ANLÄGGNING~020. —
-APPARAT. (ejektor- Lundberg Lokom. 230 (1902)).
Spoiler title
Spoiler content