SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
ELASTISK elas4tisk, i Sveal. äv. 032, adj. -are (föga br.); adv. -T. Anm. Den rent lat. formen föreligger i förb. gummi elasticum (se under GUMMI).
Etymologi
[jfr t. elastisch, eng. elastic, fr. élastique; av nylat. elasticus, till gr. ἐλάειν (l. ἐλαύνειν), driva; jfr ἐλαστής, drivare. Det lat. ordet torde först ha användts av den fr. läkaren J. Pecquet i hans arbete Dissertatio anatomica (1651)]
1) som har egenskapen att vid yttre påvärkan (sammantryckning, sträckning, böjning l. vridning) förändra sin volym o. form o. att, då denna påvärkan upphört, återtaga sin urspr. volym o. (i fråga om fasta kroppar) form; fjädrande, spänstig; tänjbar; utom i fackspr. huvudsakligen om fasta kroppar. I Småland hänga vaggorna på en elastisk stång, hvar på de gunga upp och ned. Linné Ungd. 2: 71 (1732). Till nya uppfinningar höra äfven de elastiska madrasserna på kanapéerna. JournLTh. 1813, nr 47, s. 4. Luften, ren och elastisk, fortplantade de mägtiga, dallrande ljuden. Rydberg Ath. 9 (1859; uppl. 1876: spänstig). Starck Hållfasthetsl. 1 (1903). — särsk.
a) i vissa uttr. o. förb., i allm. med facklig prägel: elastiskt bärgbeck; jfr BERG-BECK. Berzelius Kemi 5: 1181 (1828). Erdmann Min. 467 (1853). elastisk deformation l. formförändring l. dyl., formförändring som försvinner, sedan den yttre kraft som framkallat densamma upphört att värka; motsatt: blivande l. permanent formförändring. Den .. elastiska förlängningen. JernkA 1866, s. 72. Tallqvist Sv.-fin. ordf. (1898). elastisk eftervärkan, se under EFTERVÄRKAN. — (†) elastisk kraft, elasticitet. Dalin Arg. 1: 270 (1733, 1754). JernkA 1866, s. 130. — (†) elastiskt ämne o. d., gas. Ehrenheim Phys. 1: 135 (1822).
b) om gång, steg o. d.: spänstig. Hon gick .. så lätt, frimodigt och nästan elastiskt vid hans sida. Almqvist Det går an 125 (1839). (Hon) sprang .. med fjäderlätta, elastiska steg uppför trappan. Hedenstierna Fru W. 19 (1890).
2) [utvecklat ur 1] i sht bot. som i likhet med en spänd fjäder strävar att med häftighet ändra form l. ställning. Somlige fröhus äro Elastiske, eller med springfjädrar försedde .. hvilka af sig sjelfve springa sönder och kasta sina frön långa stycket ifrån sig. I. J. Biberg (1750) hos Linné Skr. 2: 23. Lindman Nord. flora 3: 165 (1903).
3) bildl. — särsk.
a) som kan anpassas l. förändras l. modifieras efter omständigheterna, modifierbar; tänjbar. Elastiska lagparagrafer. Elastisk moral. Elastiska samveten. Carlén Rosen 533 (1842). Tempot (är) i nästan all modern musik .. mer eller mindre elastiskt. Wegelius Musikl. 1: 45 (1888). Tid är en mycket elastisk storhet; man får den att räcka långt, då man därtill är tvungen. PedT 1896, s. 19. Sedlarna utgöra det enda förekommande elastiska rörelsemedlet, hvars kvantitet städse precis kan afpassas efter rörelsens behof. 2 NF 24: 1410 (1916).
b) om sinne(lag): som kan motstå yttre invärkan utan (varaktig) påföljd, spänstig; motståndskraftig. Allt syntes så trefligt och gladt, att Reinholds elastiska lynne småningom återtog sin spänstighet. De Geer Hjertkl. 124 (1841). Obehag, som .. (O. Rudbecks) elastiska sinne och breda skuldror med lätthet buro. Annerstedt Rudbeck Bref cxxxviii (1906).
Spoiler title