SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
ELEKTRISERA eläk1trise4ra, äv. 100— (-ek- l. -äk-), i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade l. (numera bl. ngn gg i Finl., vard.) -erte. vbalsbst. -ANDE, -ING; ELEKTRISATION (i bet. 1 o. 3, mindre br., Med. månadsrevy 1900, s. 284).
Etymologi
[jfr t. elektrisieren, eng. electrize, fr. électriser; bildat till (motsvarigheterna till) ELEKTRICITET l. ELEKTRISK]
1) bibringa (en kropp) elektricitet, ladda med elektricitet, göra elektrisk; behandla med elektricitet. Han satt electricerad uti en silkesgunga. VetAH 1747, s. 165. De som för hvarjehanda krämpor .. åstunda blifva Electricerade. DA 1793, nr 147, s. 4 (i annons). Om en ledare .., som är elektricerad, beröres med en annan dylik .., som icke är elektrisk. Fock 1 Fys. 539 (1855). (Ångpannan på hydroelektricitetsmaskinen) elektriseras negativt, vattendropparna .. positivt. 2 NF 7: 206 (1907).
3) bildl. anv. av 1: värka på (ngn) ss. en elektrisk stöt, ägga, liva, elda, ”pigga upp”, ”rycka upp”. Den Sverige så nödvändiga segern vid Helsingborg, var hans (dvs. M. Stenbocks) värk, också genom hans egna sätt att kunna electricera folk till det goda. HSH 7: 213 (c. 1750). Sv. Merc. V. 2: 250 (1759). Det elektriserande, siaremessiga, öfverväldigande i Geijers tankegång och föredrag. Rundgren i 3 SAH 2: 38 (1887). På musikestraden .. sjöng just nu en italiensk sångare ett glansnummer som elektriserade. Strindberg Göt. r. 11 (1904).
Ssgr (till 1): A: ELEKTRISER-KULA. (numera föråldrad) elektricitetsmaskin vars huvudsakliga del utgöres av en roterande kula. SvMerc. V. 1: 211 (1759).
-MASKIN. (äv. elektriserings-) (mindre br.) elektricitetsmaskin. SvMerc. V. 1: 212 (1759). Gnistorna från en .. elektricermaskin. TT 1898, M. s. 96.
B: ELEKTRISERINGS-MASKIN, se A.
Avledn.: ELEKTRISERBAR, adj. 2 NF 7: 201 (1907).
Spoiler title
Spoiler content