SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EMALJERING em1alje4riŋ l. e1-, i Sveal. äv. -e3riŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. (förr ofta skrivet emaillering) vbalsbst. till EMALJERA (se d. o. 1); särsk. konkret; äv.: emaljeringsteknik, emaljeringskonst. 2:ne Guldringar med blå Emalliering. SP 1780, s. 312. Emaljering kallas konsten att insmälta olikfärgade glasflusser i eller på metallytor. 2 UB 6: 587 (1904).
Ssgr: EMALJERINGS-FABRIK. fabrik för tillvärkning av emaljerade (kok)kärl o. d. JernkA 1829, s. 501. —
-KONST(EN).
-TEKNIK.
-UGN. jfr EMALJ-UGN, EMALJER-UGN. JernkA 1829, s. 501. —
-VÄRK, n. jfr -FABRIK o. EMALJ-VÄRK. TT 1876, s. 127.
Spoiler title