SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EMFAS ämfa4s (ämmfás Dalin), r. (f. Dalin (1850), Wenström o. Jeurling (1891)); best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet -phas(e). — i lat.-gr. form: emphasin (ack.) Förarb. t. Sv:s lag 2: 261 (1706); emphasis Knorring Cous. 2: 49 (1834))
Etymologi
[jfr d. emfase, t. emphase, av fr. emphase, av lat. emphasis, av gr. ἒμφασις, sken, bild, uttryck, kraft i uttrycket, vbalsbst. till ἐμφαίνομαι, synas, visa sig (se FENOMEN)]
eftertryck, framhävande (i sht i fråga om muntligt l. skriftligt uttr., framställning l. stil o. d.), betoning, patos; stundom klandrande: överdrivet patos, överdriven uttrycksfullhet, affektation; särsk. språkv.: stark betoning, stark tonvikt, intensitet. Björnståhl Resa 2: 217 (1776). En ökad grad af röstens höjning och styrka, som kallas eftertryck (emfas). Moberg Gr. 22 (1815). (Författarinnans stil) har med åren fått en viss emphas, en sökt högtidlighet. Frey 1843, s. 575. Sitt finger kastellanen då sträcker / mot väggen uppåt med stor emfas. Sturzen-Becker 4: 95 (1862). Noreen VS 3: 36 (1905).
Spoiler title
Spoiler content