SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EMINENT e1minän4t l. em1-, adj. -are. adv. =.
Etymologi
[jfr t., eng. eminent, fr. éminent; av lat. eminens (gen. -entis), p. pr. till eminere, höja sig (över ngt), framträda, utmärka sig (framför ngt annat)]
(synnerligen) framstående, utmärkt, förträfflig; utomordentlig, ovanlig; hög, högsta; stundom: alldeles särskild, pregnant; numera nästan bl. med abstr. huvudord l. personbetecknande ord som framhåller ngn viss sida av en persons läggning l. begåvning o. d. En eminent begåvning, färdighet, konstnärstalang, organisationsförmåga. En eminent kolorist. I eminent grad. Eminent betydelse. I eminent(aste) mening. Dr. Doddridge berömmes .. som en eminent Man. I. Acrelius i SvMerc. 6: 621 (1761). (Vi) besågo .. kyrkorna och de eminentare platserna. SvT 1852, nr 152, s. 4. (Retzius) var och .. ansåg sig vara eminent praktisk. Anderson (c. 1880) i 3 SAH 7: 294.
Spoiler title