SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EMU e4mɯ, r. l. m.; best. -n, i best. form förr äv. utan slutart.; pl. -er.
Ordformer
(eme Kiöping, emeu Scheutz)
Etymologi
[jfr t. emu, eng. emu, emeu (ä. eng. äv. eme); sannol. av port. ema, trana, struts m. m.]
1) (†) om kasuaren. Kiöping Resa 127 (1667). Scheutz Naturh. 100 (1843).
2) (individ l. art av) det i Australien levande strutssläktet Dromæus Vieill.; australisk struts. Lindström Masius 2: 91 (1863). 2 NF 6: 872 (1906).
Ssgr (till 2): EMU-DANS. etnogr. Djurdanser hos naturfolken äro emu-, dingo-, grod-, fjäril- och kängurudanser. Norlind Sv. folklore 20 (1911).
-SLÄKTE(T). släktet Dromæus Vieill. —
-STRUTS. = EMU 2. Reuter Djurgeogr. 118 (1903).
Spoiler title