publicerad: 1922
ENFALDELIGEN e3n~fal2deligen, stundom en3~, sällan än3~, äv. 04010, förr äv. -LIG (Helsingius H 3 a (1587: -ligh), O. Martini Bevijs A 3 a (1604: -ligh)), -LIGA (Förspr. t. NT 4 a (1526: -ligha), Bellman 5: 332 (1772)), -LIGE (B. Olavi A 4 a (1578: -lighe)), adv.
Ordformer
Etymologi
1) (†) rätt o. slätt, utan omständigheter, utan vidare, helt enkelt. Hwar nw någhrom ibland idher fattas wijszdoom, bedhie aff honom som geffuer, nemligh gudhi, then ther geffuer enfålleligha allom. Jak. 1: 5 (NT 1526; gr. ἁπλῶς; Bib. 1917: villigt). Huru fast bätre giorde en sådan (som felaktigt använder utländska ord), ther han .. enfalleliga hölle sig wid then alfwarsamma, rena goda Swenskan. Swedberg Schibb. 204 (1716). Wettersten Forssa 29 (c. 1750). — särsk.
a) närmande sig bet.: bokstavligt. HB 2: 287 (1596). Procederendes med samme Personer enfalleligen effter Wår Ordinantzie eij seendes medh någon genom finger. Stiernman Com. 1: 659 (1615). (Plinius omtalar ett folk med endast ett ben) Hwem skulle icke skratta, om man enfalldeligen wille förstå desza orden? Rudbeck Atl. 3: 583 (1698).
b) närmande sig bet.: blott och bart, endast. Här vthi haar man at döma, at violensaft vthwiser hwilkendera (näml. bas l. syra) medh större kraft öfwerhärskar; men Lackmus låter enfalleligen see, om acidum är tilstädes. Hiärne Förb. 36 (1706).
2) (†) motsv. ENFALDELIG 2 o. 3: på enkelt o. konstlöst sätt; lättfattligt. Samme natwardh (har) j apostlanes tijdh .. ganska eenfolleliga wordet hollen. Mess. 1531, s. A 1 b. Texten skal ordenteligen, doch korteligen och enfaldeligen förklaras. Kyrkol. 2: 2 (1686). Hagberg Shaksp. 10: 357 (1850).
3) (numera bl. ngn gg i religiös stil) motsv. ENFALDELIG 4: i oskuld l. menlöshet, med ett barnsligt o. oförvillat sinnelag. Eenfalleligha haffuer iagh lärdt (visheten). Vish. 7: 13 (Bib. 1541; öv. 1915: Utan listig beräkning; Luther: Einfeltiglich; Vulg.: Sine fictione, gr. ἀδόλως). En hvar gömme .. Guds ord i sitt hjerta .. och gånge dervid sin egen väg enfaldeligen, utan att se till höger eller venster. Rudin 1 Evigh. 2: 149 (1870, 1878).
4) (numera bl. ngn gg skämtsamt arkaiserande, ironiskt l. ss. uttr. för blygsamhet) motsv. ENFALDELIG 4: på ett sätt som vittnar om okunnighet l. enfald, i okunnighet, i (sitt hjärtas) enfald. Jag frågade min capten mycket enfaldeligen, hvad detta betydde. Wallenberg Gal. 191 (1771; uppl. 1921). Man trodde den tiden enfaldeligen att den okunnige borde följa den klokares och erfarnares råd. Palmblad Norige Bih. 20 (1847). Blanche Bild. 3: 106 (1864).
Spoiler title
Spoiler content