SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENGELSK äŋ4elsk, adj.1; adv. -T.
Ordformer
(engelsk GR 16: 533 (1544) osv. engelst (n. sg.) GR 15: 28 (1543), VDR 1690, s. 632. engels Stenbock (o. Oxenstierna) Brefväxl. 1: 65 (1693). engilsk GR 11: 77 (1536), VgFmT I. 8—9: 89 (1554). englesk J. T. Buræus (1637) i 2 Saml. 4: 125, Ekeblad Bref 1: 193 (1652; rättat efter hskr.). englisk OxBr. 10: 15 (1616), Lagerberg Dagb. 155 (1711))
Etymologi
[fsv. änglisker, ängilsker, ängelsker; jfr d. engelsk, fnor. engilskr, mnt. o. mnl. engelsch, t. englisch, av feng. englisc, eng. english; avledn. av feng. engle, pl., angler (se ANGLER)]
adj. till ENGLAND (o. ENGELSMAN): som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. England (l. det Brittiska riket) l. det engelska folket; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker det engelska språket; jfr ENGLÄNDSK. Engelska språket, det germanska språk som har sitt hemland i England o. dessutom är huvudspråket i hela det Brittiska riket samt i Nordamerikas förenta stater, engelska. Engilske lakan, xx stycker. GR 11: 77 (1536). Thet engelske sendebudt, som är i Köpenhaffnn. Därs. 20: 127 (1549). Husl .. Är ett Ord aff Gamble Engelske Tungomålet, til osz infört aff the Engelske Präster. Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under husl). Denna engelska manien at resa. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 21 (1776). — jfr NORD-, SACHSISK-, SYD-, UTOM-, ÄKT-ENGELSK m. fl. — särsk.
a) i uttr. o. förb. som utgöra namn på vissa från England härstammande l. för England utmärkande naturalster l. produkter o. d. l. på sjukdomar som först uppträdt l. iakttagits i England m. m.: engelsk fullblodshäst. — engelskt horn, till oboernas familj hörande träblåsinstrument (med svagt böjt munrör) som är stämt en kvint djupare än oboen; jfr ALT-OBOE. Höijer Musiklex. (1864). engelsk park l. engelsk trädgård, park l. trädgård anlagd efter engelskt mönster, utmärkande sig gm ett vidsträckt bibehållande av naturen. Valerius FörslSAOB (1849). TurÅ 1915, s. 45. engelskt plåster, sidentaft bestruket med husblosslösning, muschplåster. Linderholm (1802). Lindgren Läkem. (1891). engelskt rajgräs, växten Lolium perenne Lin., renrepe. Lilja Flora ö. odl. vext. Suppl. 4 (1840). engelskt rödt, benämning på olika slag av målarfärg i vilka ingår järnoxid. Synnerberg (1815). 2 NF (1907). engelskt salt, bittersalt, epsomsalt. Wallerius Min. 184 (1747). Rosenberg Oorg. kemi 447 (1888). [sjukdomen blev för första gången vetenskapligt undersökt i England på 1600-talet] engelsk(a) sjuka(n), förr äv. engelsk(a) barnsjuka(n) l. engelsk(a) sjukdom(en), benämning på en barnsjukdom som gm felaktig utbildning av bensystemet medför deformiteter av skelettet, rakitis; jfr SKÄRVA(N), ÄLTA(N). Rosenstein i Alm. (Ld) 1755, s. 31. Wide Med. gymn. 342 (1896). — (förr) engelskt skinn (äldre äv. engelskt läder), benämning på ett slags bomullstyg av satinartad vävnad. Engelskt Läder. Synnerberg (1815). Lundin Stockh. minn. 1: 93 (1904; i fråga om förh. på 1830-talet). engelsk spenat, växten Rumex patientia Lin., patientiesyra, patientia. Swartz Vothmann 153 (1796). Fries Syst. bot. 159 (1891). — (förr) i uttr. engelsk(a) svett(en) l. sot(en), benämning på en på 1500-talet grasserande ytterst smittosam sjukdom, som bl. a. utmärkte sig därigm att de sjuka svettades ymnigt; jfr SVETT-SOT. Then gruffuesamma swette Soot och Siukdom, som kallades then Engelske Swett, förthenskuld at then först vthi Engeland begyntes. Tegel G. I 1: 267 (1622). Lundin o. Strindberg GSthm 182 (1880). [förvridning av EGLANTYR] (†) engelskt törne, växten Rosa rubiginosa Lin., lukttörne. Engelskt törne .. är omkring Götheborg vildväxande. Fischerström 4: 26 (1792). engelskt vete, växten Triticum turgidum Lin., kubbvete, tjockvete. Retzius Flora Virg. 120 (1809). Fries Syst. bot. 209 (1891).
b) i mått- och myntbeteckningar. Engelska fot, pund, tum. Engelsk mil, längdmått ungefär motsvarande 1600 meter. Engelske Croner. GR 17: 549 (1545). Wår Kyrkio, som är en liten Engelsk mihl ifrå staden belägen. Swedberg Amer. 45 (i handl. fr. 1714). — särsk. (förr) med adj. ställt efter sitt sbst. 1 Kong Karls Daller .. gör 3 skilling Engleske. J. T. Bureus (1637) i 2 Saml. 4: 125.
c) i uttr. engelska kyrkan, anglikanska kyrkan. Swedberg Amer. 12 (1732).
d) (†) om klädesplagg o. d.: som är förfärdigad av ”engelskt” (se d. o.). En suart siidh Engilsk kiortill vnderfodrett medt iller skin. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). Eett paar engelske böxor. BtSödKultH 12: 79 (1597). VDAkt. 1663, nr 453.
e) i substantivisk anv.
α) om individ av engelska folket; jfr ENGELSK, sbst.1, ENGELSMAN 1. — särsk.
α') (numera bl. arkaiserande) i best. form pl., föregånget av best. art. The Schotter och Engelske. GR 19: 167 (1548). Serenius (1734; under be). De engelska äro sådana, att de aldrig frukta för att sjunga. Lagerlöf Antikr. 219 (1897).
β') (†) i obest. form pl. i best. anv. Tydske, Fransöske, Beehmske, Engelske, hade .. vthtolkat Byblien .. in på theres eget måell. Svart G. I 101 (1561). Sädan kommo Engelske tijt (dvs. till Sverge), / The giorde om trona stor flijt. Messenius Christm. 242 (c. 1616). Kiöping Resa 65 (1667).
β) (†) i obest. form sg., om det engelska språket; jfr ENGELSKA 2. Ett testament på latin och ängelsk. Fört. ö. hert. Johans löseg. 1563, s. 37.
γ) (†) i obest. form sg., om engelskt sätt; i uttr. på engelsk; jfr ENGELSKA 3. Klädd på änglisk. Ekeblad Bref 1: 323 (1654).
δ) i obest. form sg.: kläde från England, se ENGELSKT.
f) i överförd anv.: som i sinnelag l. levnadssätt o. d. liknar l. efterliknar l. är påvärkad av engelsmännen; äv.: engelsksinnad. Amerikanerne voro för mycket Engelska för att icke (osv.). Svedelius Statsr. ansv. 150 (1856). Det rika, ”engelska” Göteborg. Hellander Teat. 171 (1898).
Ssgr: A: ENGELSK-FÖDD, p. adj. född i England l. av engelska föräldrar. Nyblom i 3 SAH 16: 295 (1901).
-GOTISK. En .. kyrka, bygd .. i s. k. engelsk-gotisk kyrkostil. Ill. Sv. 1: 195 (1882).
-HAT. Engelskhatet i Tyskland. Vallentin London 94 (1912).
-HATARE.
-PÅVÄRKAD, p. adj. Engelskpåverkade tyska författare. Lamm UpplRom. 1: 200 (1918).
-SINNAD, p. adj. (engelskt- Östergren (1919; jämte engelsk-)). Wachtmeister Indien 1: 186 (1894).
-SINT, p. adj. (†) = -SINNAD. Höpken 1: 94 (1752).
-SKOTSK, sbst. (förr) benämning på visst slags tyg; jfr ENGELSKT. Enn kista, ther wdij war engelskotsk blått 8 alnar. BtFinlH 4: 197 (1563).
-SPRÅKIG. som har engelskt språk. Dublin blev en engelskspråkig stad. Nordenstreng Män.-ras. 156 (1917).
-SVENSK. Engelsk-svensk ordbok. Wenström o. Lindgren (1889; boktitel).
-TALANDE, p. adj. Alla engelsktalande nationer. AB 1890, nr 27, s. 4.
-VÄNLIG. Snoilsky i 3 SAH 17: 172 (1902).
B: ENGELSKT-AFFEKTERAD. (enst.) Den tid, då .. den engelskt-affekterade natur-härmningen despotiserade allt. Atterbom Minnen 508 (c. 1818).
-SINNAD, se A.
Avledn.: ENGELSKHET30~2 l. 40~1, r. l. f. (föga br.) Gosselman Sjöm. 2: 13 (1839). 1900-talets engelskhet blir en annan än 1800-talets varit. Steffen Engl. s. världsm. 326 (1898).
Spoiler title
Spoiler content