SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ENHET e3n~he2t, i Skåne vanl., eljest sällan 4~1 (båda uttalen angivas av Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. II) -er.
Etymologi
[fsv. enhet, avledn. till EN, räkn.; jfr d. enhed, holl. eenheid, t. einheit. Med avs. på bet. jfr lat. unitas, fr. unité, eng. unity o. (i bet. II) unit, gr. ἑνότης (i bet. I), μονάς (i bet. II). — Det sv. ordets bet.-utveckling har skett under inflytande av ordets motsvarigheter i de stora kulturspråken, huvudsakligen väl latinet. Endast till bet. I 7 har ingen motsvarighet anträffats i främmande spr.]
I. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara en.
1) (numera knappast br. utom ss. filos., se slutet) egenskapen l. förhållandet att vara den ende l. vara ensam i sitt slag, att stå ensam l. icke jämte sig hava andra. Gvdz Mayestetz Wesentlige Enhet eller Enighet. L. Paulinus Gothus Thes. cat. 40 (1640). Alla thesza vocales, i sin enhet (dvs. dessa enkla vokaler), äro ju så fullkomliga lydande .. hos osz Swenska, som hos annat lärdt och klokt folck. Swedberg Schibb. 64 (1716). Den flerhet af tillvarelser som utgör naturverlden, (förutsätter) enheten af någon orsak utom och öfver den. Leopold 4: 182 (c. 1820). — särsk. (fullt br.) filos. om en viss kvantitetskategori. Förståndets rena och ursprungeliga begrep .. äro i anseende til Quantiteten — Enhet, månghet, allhet. VStyckenUplKantPhilos. 34 (1798).
2) egenskapen att icke i sig innesluta ngn mångfald, att vara enkel. Guds enhet (jfr 1). Rydelius Förn. 11 (1718, 1737; om Gud). En jagets ursprungliga enhet måste postuleras som förutsättning för medvetande. Larsson Psyk. 42 (1910). — jfr VÄSENS-ENHET.
3) i sht filos. förhållandet l. egenskapen att ngt (fastän skenbart uppträdande i olika faser) i grunden är ett o. detsamma, l. att en skiftande mångfald (för en närmare undersökning) visar sig vara ett o. detsamma; identitet, absolut likhet. Enhet i mångfald. Jagets l. medvetandets formala enhet, dvs. att jagets (medvetandets) innehåll fattas ss. tillhörande samma jag (medvetande). Höijer 2: 127 (1799). Det sanna varat är idee och enhet i mångfald af ideer. Boström 2: 22 (1838). I hvarje sjelfmedvetande ligger enheten af åskådning och åskådadt. Claëson 1: 93 (1857). Tanken om alltings enhet och oföränderlighet. H. Larsson i Athena 186 (1917). Varför skall man just av den semitiska rasen kräva fullkomlig enhet i typ, då man icke gör det med den europeiska? Nordenstreng Män.-ras. 284 (1917). — jfr FÖRNUFTS-, FÖRSTÅNDS-, LIFS-, PERSON-, SJÄLA-, VÄSENS-ENHET m. fl.
4) egenskapen l. förhållandet att ngt (vanl. en mångfald l. ngt sammansatt) icke är söndrat, icke innehåller oförenliga motsatser, utan bildar l. utgör ett enda helt (åtm. i ngt visst avseende); enhetlighet, integritet, helhet, odelbarhet; äv.: förening, sammanfattning; äv.: sammanhang; ofta med prep. av, mellan, med. Jagets (medvetandets) reala enhet, den egenskapen hos jaget (medvetandet) att dess innehåll bildar ett sammanhängande helt. Kyrkans, statens enhet. Ett lands nationella, kulturella, religiösa, politiska enhet. Sverges och Norges enhet utåt under unionstiden. Enhet i regeringen, i högsta befälet. Boken är en samling av notiser utan enhet och sammanhang. Trones renhet och enhet. Swedberg Schibb. b 4 a (1716); jfr 5. Jag har hittills svärmat för ”Nordens enhet” .. ”Skandinaviens integritet”, men på denna resa har jag fått nog af den saken. J. A. Wadman (1815?) i SDS 1908, nr 52, s. 3. Det gudomligas och menskligas enhet i Återlösarens person. Melin Jesu lefv. 1: 148 (1842). Naturforskningen .. går från mångfalden till enheten (t. ex. från arten till släktet). Hartman Botanol. 2 (1843). Menniskan .. är enhet af (relativt) motsatta bestämningar. Ribbing Anthrop. 10 (1879). Hon lefver i osöndrad enhet med naturen. PT 1895, nr 70 A, s. 3. — jfr FOLK-, NATIONAL-, RIKS-, STATS-ENHET. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. bringa ngt till enhet, stundom övergående i bet.: bringa till klarhet, begripa, finna begriplig; komma till enhet med sig, komma till klarhet, få saken klar för sig. Grefven blir icke förr frisk, än han kommer till enhet med sig sjelf. Almqvist Amor. 254 (1822, 1839). Att samla resultaterne af den nya Theologiens sträfvande och bringa dem till enhet. Agardh Bl. skr. 1: 330 (1836). Derföre kan icke heller jag bringa till enhet den föreställning som skulle K. Erik .. vågat aflägsna .. (sina krigare) ifrån Åbo. ASScF 2: 1154 (1847).
b) konkretare: det som gör att ngt bildar ett enda helt, det vari ngt är förenat till ett enda helt; äv.: föreningsband. Hvarje Husfader eller hufvudman för ett Hus, han må vara gift eller icke, (stadgas i lagen) såsom en rätt Samhällets Enhet eller god Man. Thorild 3: 393 (1794). Såsom Apostlarne hade sin enhet i Christus, så presbyterna i Biskopen. Strinnholm Hist. 3: 132 (1848; i fråga om den kristna kyrkans första årh.).
5) [bet. utvecklad ur 3] överensstämmelse, samstämmighet; förr äv.: enighet, endräkt. Winleggiandes idher ath hålla andans eenheet, genom fridzens band. Ef. 4: 3 (NT 1526). Mwnkar .. haffua secter och party medh sich, som är .. emoot then eenheet .. och kerlek som j bland Christet folk wara skulle. O. Petri P. Eliæ i 2 a (1527). Enhet i åsigter. Ahlman (1872).
6) egenskapen l. förhållandet hos en mångfald (särsk. i en konstnärlig l. litterär komposition) att vara så beskaffad att de olika delarna icke stå i strid med varandra (giva intrycket av splittring), utan samvärka (giva ett enhetligt intryck); likformighet, harmoni. Stämningens enhet i dikten. Thorild 4: 137 (1794). Den inre enheten hos menniskan är nu (då begreppet idealuppstått) fullkomligen och för alltid störd. Höijer 2: 289 (c. 1808). Till och med i färger kan man träffa en formell enhet, och det antingen i färgornas enkelhet .. eller i harmonien af deras blandning och sammansättning. Tegnér Filos. o. estet. skr. 239 (1808). (Gamla slottet i Sthm) hade ett stort omfång .., men saknade all arkitektonisk enhet. Höjer Sv. 1: 5 (1873). (†) En ständig ingifvelse (dvs. inspiration), hvilken lät henne tala och handla med ett ljus och en enhet som intog eller besegrade, såsom med makten af en skön musik. Bremer Hertha 195 (1856). — jfr RAS-ENHET.
7) (†) enformighet; enahanda. Alting är (i Frankrike) slättmark. Hvilken dödande enhet! Wallenberg Gal. 130 (1771; uppl. 1921). 1 Saml. 7: 26 (i handl. fr. 1774).
II. ngt som är ett.
1) ental, etta; vart o. ett av de tal som betecknas med siffrorna 0—9; jfr ETT (se EN, räkn. I a); om vart o. ett av de första talen (efter vilka man vid räkning börjar med ett tal av högre ordning). Celsius Arithm. 18 (1727). I sina räknetal uprepa de enheterna efter fem. Ödmann M. Park 17 (1800). Enheterna .. (kunna stundom) nämnas framför tiorna, t. e. två och tjuge år. Moberg Gram. 212 (1815). En numerisk enhet. Boström 2: 55 (1838). — jfr GRUND-ENHET.
2) (bekant) mått l. storhet varifrån man utgår vid mätningar o. beräkningar. VetAH 1772, s. 105. Såsom enhet för längdemåttet antog man (i metersystemet) en tiemilliondel af afståndet på jordytan ifrån polen till æqvatorn. JernkA 1820, s. 185. Elektrisk Enhet. Konow (1887). Uttryckt i arbetsenheter motsvarar en vit jordbrukares arbete i norden (av Förenta staterna) 100 enheter, men en vit jordbrukares i södern blott 51 enheter. A. Wallén hos Flodström Naturförh. i Sv. 29 (1918). — jfr ARBETS-, BESTÅNDS-, FODER-, HUVUD-, KRAFT-, KREATURS-, LJUS-, LÄNGD-, MYNT-, RÄKNE-, TIDS-, VIKT-, VÄRDE-, VÄRME-, YT-ENHET m. fl.
3) motsv. I 2: ngt enkelt l. osammansatt; ngt som är självständigt, som är i o. gm sig själv. Du himmelska stråla! .. / Vi kalla dig Enhet, Själ, Tanka, Förnuft, / En odelad låga, en andelig luft. Nordenflycht QT 1746—47, s. 1 (ytterst efter Pytagoras). — jfr NATUR-, UR-, VILJE-ENHET. — särsk. biol. arvenhet. Till grund för de olika egenskaperna (hos organismer) antages ligga vissa enheter eller faktorer, vilka nedärvas oberoende av varandra. BotN 1914, s. 37.
4) motsv. I 3: ngt som förbliver ett o. detsamma (under den tid l. de förhållanden som komma ifråga). VStyckenUplKantPhilos. 35 (1798). Det ursprungligt eller egentligt varande är sjelfmedveten enhet i och af en mångfald af bestämda förnimmelser, hvilka sjelfva äro sjelfmedvetna enheter i och af samma mångfald. Klockhoff ESkr. 384 (1865). — särsk. [efter motsv. anv. av fr. unité] estet. o. litt.-hist. i uttr. de tre enheterna o. d., ss. beteckning för de tre saker (rummet, tiden o. handlingen) vilka i ett efter (de klassicistiska) konstreglerna författat skådespel måste (för sannolikhetens skull) under hela skådespelet förbliva desamma; jfr UNITET. Bergklint M. sam. 1: 248 (1781).
5) motsv. I 4: ngt som är l. uppträder ss. ett helt; ngt vari en mångfald är sammanfattad till ett helt; förening. Den minsta taktiska enheten inom infanteriet är vanligen kompaniet, inom kavalleriet skvadronen o. inom artilleriet batteriet. Söka .. sammanfatta (de spridda idéerna) i den eller de högre enheter, hvari de såsom philosophemer lefva. Biberg 1: 344 (c. 1820). Den ena familjen eller ätten framstod .. emot hvarje annan såsom en sluten enhet. Olivecrona Lagb. gift. 27 (1851). Frankrike och Spanien (blevo) starka nationela enheter. Pallin NTidH 9 (1878). Småstadssamhället .. bildade en kompakt enhet, där alla voro bekanta. Söderhjelm Runeberg 2: 10 (1906). — jfr ELD-, FOLK-, HUSHÅLLS-, JAG-, JORDEBOKS-, KOMMUNAL-, ORD-, RIKS-, SLAG-, SPRÅK-, STRIDS-, TOTAL-, TRUPP-ENHET m. fl. — särsk. med prep. av, ngn gg med. Atterbom Minnest. 1: 150 (1847). Hvilken märkvärdig psykologisk företeelse denna enhet af vetenskapsman och konstnär! Rydberg Varia 162 (1894; om Lionardo da Vinci). Pater Stojalowski .. (är) en svårfattlig enhet af slughet och enfald. GHT 1898, nr 286 B, s. 1.
Ssgr (i allm. till I 4): ENHETS-BAND. band som gör ngt till en enhet, föreningsband. Atterbom Siare VI. 1: 124 (1852). Kejsare, riksdag, rikshär, alla tillsammans voro blott yttre enhetsband. M. Weibull i IllSvH 4: 156 (1880; om förh. i Tyskland vid början av 1600-talet).
(I 2) -FILOSOFI. filos. filosofi som antager bl. en yttersta princip; monism. Vannérus Metaf. 157 (1914).
-FORDON~20 l. ~02. i sht. mil. motsatt AVBRÖSTNINGS-FORDON. Vid ett enhetsfordon .. äro (fram- o. bakvagn) ej afsedde till att skiljas från hvarandra. Billmanson Vap. 76 (1880).
-FORM, pl. -er. form som förenar ngt (en mångfald) till en enhet, enhetlig form, gemensam form. Trana Psych. 1: 25 (1843). (Tegnér) upplöste (i Fritjofs saga) .. den episka enhetsformen i en cykel af fria romanser. Böttiger 4: 102 (1847, 1869).
-IDÉ. Försl. t. utsökningsbalk 1822, Motiv. t. rätteg.-balk., s. 3. Vi voro .. tillgifna den Tyska enhets-idéen. V. F. Palmblad i Tiden 1848, nr 142, s. 2.
-KANON~02. [jfr t. einheitsgeschütz] artill. kanon(typ) som gm värkan o. rörlighet är lämplig att ensam användas inom hela fältartilleriet. ArtillT 1872, s. 67.
-KÄNSLA. känsla av enhet. E. H. Tegnér i SvTidskr. 1874, s. 113 (”9”). Att göra propaganda för en schweizisk patriotism och enhetskänsla. Lamm UpplRom. 1: 254 (1918).
(II 2) -MÅTT. för beräkningar osv. antaget gemensamt mått. TT 1872, s. 153.
-PATRON. [jfr t. einheitspatron; uppfinningen gjordes af den franske gevärssmeden Pauly 1812] mil. patron där projektilen är fast förenad med den hylsa som innesluter krutladdningen. KrigsVAT 1866, s. 531. De smärre (artilleri-)pjeserna hafva alltid enhetspatron likasom vanliga gevär. Wrangel Sv. fl. bok 131 (1898).
-PRINCIP. konstnärlig, logisk l. moralisk princip enl. vilken enhet så mycket som möjligt bör eftersträvas. V. F. Palmblad i Phosph. 1810, s. 224. Den personliga enhetsprincipen i uppfostran (är) bruten (då barnet undervisas av flere lärare). Tegnér 4: 368 (1828).
-PRIS. (i fackspr.)
1) [jfr holl. eenheidsprijs] till II 2: pris för enhet (av ngn viss vara l. prestation). TT 1872, s. 18.
2) till I 4: gm tagande av medelvärdet erhållet pris, medelpris. (Ickebörsmän) behöfva ett sådant enhetspris, som noteringen åsyftar att gifva. LAHT 1898, s. 191.
-SKOLA. [efter t. einheitsschule] ped. skolsystem (anordnat) efter en hela skolundervisningen omfattande enhetlig plan, så att undervisningen till en början är gemensam för alla o. de olika bildningslinjerna bliva grenar på en gemensam stam. Verd. 1889, s. 137.
-STAT. stat där den värkställande makten bildar en enhet; jfr HEL-STAT. Han drömde om en stortysk enhetsstat. Snoilsky 1: 142 (1874).
-SYSTEM.
1) till I 4. De särskildta folkslagen (i Österrike) hafva med obeveklig ihärdighet spjernat emot enhetssystemet. Svedelius Statsk. 3: 54 (1869).
2) till II 2: enhetligt system. Införandet af något enhetssystem i afseende på förfärdigandet af ångpannor. TT 1872, s. 117.
-TANKE. Den s. k. nordiska enhetstanken i Skandinavien. SvTidskr. 1871, s. 194.
(II 2) -TIMMER. skogsv. timmer av viss (medel)storlek, användt ss. enhet vid beräkningar, normaltimmer, enkeltimmer. 2 NF 5: 1146 (1906).
(II 2) -VIKT.
1) viss vikt från vilken man utgår vid vägningar o. beräkningar. Ekelund Fys. 1: 131 (1838).
2) vad en enhet av ngt väger. Kolly, hvilkas enhetsvigt öfverstiger 300 kilogram. FFS 1895, nr 3, s. 5.
(I 2) -ÅSKÅDNING~020. filos. jfr -FILOSOFI. Rydberg Magi 24 (1865).
Spoiler title