ENKLA äŋ3kla2 l. eŋ3-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[avledn. av ENKEL; jfr motsv. anv. av eng. single, v. — jfr FÖRENKLA, som dock är bildat direkt av adj.]
sjöt. eg. göra enkel (ss. t. ex. då ett tåg, som går gm ett block o. sålunda bildar dubbel part, göres till en gm blockets borttagande). Enkla en ända. Oxenstierna Vanderdecken 26 (1865). Reftaljorna .. enklas till gölingar. Ekelöf Skeppsm. 79 (1881).
SAOB
