SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EN e4n, r. l. f. (m. De Geer V. skr. 1: 9 (1839, 1892)), l. (numera bl. bygdemålsfärgat i norra Sv.) ENE e3ne2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, i koll. anv. äv. =; förr ngn gg ENER, r. l. m.
Ordformer
(en (een, ehn) VarR 56 (1538) osv. — ene Tiällmann Gram. 240 (1696; i bet. 1), R. Arbman (1914) hos Arbman Silverbrand 17 (koll. i bet. 1). ener Orrelius (1797))
Etymologi
[fsv. en, ene, i ssgr ene- o. ena-, motsv. sv. dial. en, äin, jen; ene, äine, jene (Dal., Norrl., Finl.), ener (Boh., Västerg., Dalsl.), d. ener, i ssgr ene-, no. eine, isl. einir; sedan gammalt sammanställt med första ledet i det likbet. lat. juniperus (av ieur. join-), se t. ex. Tamm Etym. ordb., Walde Lat. etym. wb., Olson Apell. subst. 173; jfr emellertid äv. Hellquist Etym. ordb. — Fsv. en (nysv. en), som ersatt äldre ene(r), har lösryckts ur ssgr ene-(bær osv.) efter felaktig analogi med eke-(skogher osv.) : ek, bøke-(aska osv.): bok o. d. — jfr ENE, sbst.2]
1) individ l. art av det till cypressernas familj av barrträden hörande växtsläktet Juniperus Lin., särsk. (av) den i Sv. inhemska o. vanliga, ss. buske l. mindre träd växande arten Juniperus communis Lin. På dessa magra backar växer intet annat än ljung och enar l. en. Mariga, krypande enar. Vanlig en (Juniperus communis Lin.). Röd l. virginiansk en (Juniperus virginiana Lin.). VarR 56 (1538). Häckar af hagtorn, .. ehn, graan. Hiärne 2 Anl. 328 (1706). Enen .. anses .. sätta duglig matjord. VetAH 1777, s. 165. Juniperus Oxycedrus L. som är en stor En. Retzius Flora Virg. 30 (1809). I klosterkyrkan var koret klädt med granar och enar. PT 1898, nr 276, s. 3. Enen har säkerligen ganska länge ansetts för helig i vissa trakter af Finveden. Eneström Finvedsb. 187 (1910). (Flickan brukade) bryta opp sten och riva bort torr ene. R. Arbman (1914) hos Arbman Silverbrand 17. — jfr DVÄRG-, KRYP-, PYRAMID-, STOR-, TRÄD-, VIRAKS-EN m. fl.
2) trä l. ved l. virke av en. Slevar av en. Ekblad (1764). (Man) förfärdigar .. helst sina mjölkbunkar af En. ArkHush. 1829, s. 83. Stånkorna af en. Karlfeldt FlPom. 18 (1906).
Ssgr (i allm. till 1): A: (2) EN-ASKA. (ene- Trozelius Rosensten 143 (1752)) [fsv. eneaska]
-BACKE. (ene- HH XIII. 1: 223 (1566), Stagnelius (SVS) 3: 174 (1822)). Linderödsåsens enbackar. Lagerlöf Holg. 1: 63 (1906).
-BARK. (ene- Lindh Huuszapot. 38 (1675), Retzius Flora oec. 343 (1806)) Enbark gier ett hälsosamt the. Trozelius Rosensten 270 (1752).
-BARR. (ene- Haartman Sjukd. 2 (1759))
-BAST. (ene- Aspelin Flora 62 (1749), Livin Kyrk. 15 (1781)) Enebast brukas i Norra Tjust härad, at förfärdiga rep utaf. Trozelius Rosensten 139 (1752).
-BEVUXEN.
-BEVÄXT.
-BUSKE. (ene- Brahe, Ångerm. domb. 22/6 1636, fol. 110 (: Enne-), Cnattingius Skogslex. (1874, 1894)) [fsv. enebuske]
1) (numera föga br.) ss. art- l. släktnamn för enen, en. När Enebusken ryker (dvs. frömjölet vid blomningen sprides). Brahe Oec. 108 (1581). Samzelius Blomster krants 69 (1760). Lilja Sk. flora 447 (1838). jfr KÄRR-ENBUSKE.
2) buskartad en, buske av en. En eenbuska 84 fötter vidh. Bureus Suml. 22 (c. 1600). Rött hår ock enbuskar växer inte på god jord. Landsm. XI. 2: 16 (1896; ordstäv fr. Värml.). C. A. M. Lindman i VetAÅrsb. 1914, s. 244. —
-BUSK-MARK.
-BUSK-ROST. jfr -GULA o. -GULD. Enbuskrost (Gymnosporangium). LAHT 1913, s. 155. —
-BUSK-VEGETATION.
(2) -BÅGE. (pil)båge av en. Spänstig som en enbåge. Forsslund Djur 198 (1900).
-BÄR, se d. o. —
-FRÖ. (föga br.) = -BÄR. Lindgren Läkem. (1902).
-GALLMYGGA~020. gallmyggan Hormomyia juniperina Lin. (som lägger sina ägg på toppknopparna av enarnas kvistar). NF (1881).
-GREN. (ene- TurÅ 1899, s. 128).
-GULA. (-gåla) (†) = -GULD. Franckenius Spec. E 2 a (1659).
-GULD. (föga br.) = -BUSK-ROST. Fries Bot. utfl. 3: 360 (1864).
(2) -KANNA. (ene- Fatab. 1907, s. 95 (efter handl. fr. 1548), Landsm. XI. 10: 25 (c. 1888)) (i sht förr) dryckeskanna av enträ. En väl skurad enekanna, fylld med dricka. Carlén Skuggsp. 1: 62 (1861, 1865).
-KNOPP. (ene- Haartman) Decoctet (för skörbjugg försättes) .. med Ene-knoppar. Haartman Sjukd. 210 (1759).
(2) -KORG. (ene- GHT 1919, nr 41, s. 13) korg av flätade enkvistar. —
-KVIST. (ene- I. Erici Colerus 2: 28 (c. 1645), Palmstjerna Snapph. 2: 202 (1831)) Några sättia Enqwistar i Wråerna .. til at förhindra ther medh Rotter och Mösz at göra skada (i sädesgolv). I. Erici Colerus 1: 107 (c. 1645).
-KÅDA. (ene- Forsius Min. 32 (c. 1613), Haartman Sjukd. 51 (1765)) kåda av en (i sht förr använd i medicinen); jfr SANDARAK. (Man bör vid engelska sjukan) hålla .. väl varmt i rummet, röka ofta med Ene-Kåda. Rosenstein Barns sjukd. 349 (1764). Lindgren Läkem. (1902).
(2) -KÄPP. (ene- D. Tilas (1760) i Fatab. 1912, s. 49).
-LAG, r. l. m. (ene- Trozelius Rosensten 142 (1752), Lundell (1893)) lag kokt på (hackat) enris (med därpå sittande bär). Enlag användes med fördel till rengöring av laggkärl för att borttaga dålig lukt l. smak. Dahlman Reddej. 83 (1743). Om Boskapen Hostar, gifves dem Malört och Enlag sammankokade. Brauner Tankar om boskap 35 (1756). Enlag .. brukas i stället för vatn vid bränvins bränning. Rothof Hush. 100 (1762).
-LAV. (ene- Retzius Flora oec. 389 (1806)) lavarten Cetraria juniperina Ach.; jfr -MOSSA. Liljeblad Flora 332 (1792).
-MARK. (ene- Stiernman Com. 1: 94 (1546)).
-MOSSA. (ene- Lenæus Delsbo 150 (1764), Haartman Sjukd. 189 (1765)) = -LAV. Enmossan .. giör en vacker gul färg. Linné Öl. 101 (1745).
(2) -OLJA. (ene- Salander Gårdsf. 14 (1727), Bruno Kloka gumm. 107 (1762)) aromatisk (i sht förr ss. läkemedel använd) olja som (numera) framställes gm destillering av enträ med terpentin l. gm blandning av enbärsolja o. terpentin; jfr -TRÄS-OLJA. Roberg Beynon 227 (1709). Emot ögnesjukan .. plägar man i somliga Lapmarker .. bruka Enolja at stryka utan på ögnelocket. Högström Lapm. 163 (1747). Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 230.
(2) -PÅK. (ene- Kullberg Domaren 117 (1842)).
-RIS. (ene- GR, Klint (1906)) [fsv. enaris]
1) ris av en. Hacka enris till enlag. (Man skall) lathe ther dageligen bränne enerijss udi, som pestilentzien vancker. GR 20: 51 (1549). Det gröna Eneriset .. brukas i Skåne at dermed beströ golf. Retzius Flora oec. 343 (1806).
2) (mindre br.) enbuske, en. Auerbach (1908). jfr (†): Et slags En-ris med gula blommor. Serenius (1734; under furze; om ärttörne).
-RIS-BUSKE. (mindre br.) till -RIS 2: enbuske. Wallenberg Gal. 72 (1771; uppl. 1921). Collan Kalev. 1: 398 (1864). A. Quennerstedt i KFÅrsb. 1912, s. 183. —
-RIS-RÖK. till -RIS 1.
-RIS-RÖKT, p. adj. till -RIS 1. Enrisrökta skinkor.
-RISA. strö med enris; i sht i p. pf. Den låga, enrisade salen. Idun 1895, s. 244. —
-ROT. (ene- Job, Florman) Ene röter war theras maat. Job 30: 4 (Bib. 1541). Ett starkt dekokt af Enerötter. Florman Pharm. 20 (1809).
-RUSKA. (ene- Lindström) Vägen över isen var kantad av enruskor. VetAH 1777, s. 187. Har Svärmen satt sig på en af de (härför) utsatte Ene-ruskor .. så är stockningen lätt bestäld. Lindström Bi 14 (1780).
-RÖK. enrisrök. —
-SKOG. (ene- 2 RARP 5: 689 (1727), SP 1778, s. 53).
-SKRIKA. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) lavskrika, Garrulus infaustus Lin. Leijonflycht (1827; med hänv. till lafskrika). Ericson Fågelkås. 2: 40 (1907; anfört fr. Dalarna).
-SNÅR. (ene- Söderberg Dikt o. sång 52 (1901))
-SPRÖT l. -SPRÖTE. (ene- Gadd) (tunn) enkäpp. Gadd Landtsk. 2: 8 (1775). Enspröt och grangrenar utgöra ett klent materiel till gärdselstör. Skogvaktaren 1894, s. 69.
(2) -SPÅN. (ene- Haartman Sjukd. 301 (1765)) Enspånor tunt skurna bruka en del til Te. Rothof Hush. 101 (1762).
-STAM.
-STARE. (ene- FoFl.) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) koltrast. Leijonflycht (1827). FoFl. 1910, s. 287 (anfört fr. Smål.).
(2) -STAV. (ene- I. Erici, Rosensten)
1) (†) = -STÖR. I. Erici Colerus 1: 13 (c. 1645). Rosensten Skog 46 (1737).
2) tunnstav av enträ (till laggkärl). Strindberg Sv. öden 2: 164 (1883).
(2) -STOP. (ene- Fatab., Landsm. II. 8: 16 (1882)) (drickes)stop av enträ. Fatab. 1907, s. 95 (efter handl. fr. 1547).
-STUBBE. (ene- Palmberg Ört. 48 (1684), Hush.-bibl. 1755, s. 370)
(2) -STÖR. (ene- Balck Esop. 113 (1603), Gadd Landtsk. 2: 8 (1775)) [fsv. enestör] Varaktigaste Gärdesgård bygges af aspgärdsel och enstör. Juhlin-Dannfelt 125 (1886).
-TITA. fågeln Parus palustris Lin., kärrmes. Artedi (1727) hos Lönnberg Artedi 6. Fischerström Mälaren 174 (1785).
-TJÄRA. farm. tjära beredd gm torr destillation av enved, särsk. av veden av Juniperus oxycedrus Lin.; jfr -VEDS-TJÄRA. Sv. farm. 233 (1901).
-TRÄ. (ene- Berchelt Pest. ors. D 5 b (1589), Karlfeldt Frid. lustg. 43 (1901)) [fsv. eneträ]
1) (numera nästan bl. i talspr.) = -TRÄD 1. Dybeck Runa 1845, s. 81 (cit. fr. 1683). Orrelius (1797).
2) trä (ved l. virke) av en. Enträ behåller alltid sin karakteristiska vällukt. Mjölkbytta av enträ. 1 lijtet skrif Skattull af Eneträ. Trolle-Bonde Hesselby 113 (i handl. fr. 1700).
-TRÄD. (ene- Bouppt. fr. Växiö, Synnerberg (1815))
1) (trädformig) en; äv. ss. benämning på arten l. släktet. Juniperus .. Enträd. Linné i VetAH 1741, s. 87. Vid korets norra sida (växer) ett högt enträd. Brunius Gotl. konsth. 2: 214 (1865).
2) (numera knappast br.) = -TRÄ 2. Bouppt. fr. Växiö 1744. En stor stånka af enträd. Ahrenberg Styrk. rätt 153 (1899).
-TRÄDS-DROPPAR. (mindre br.) farm. = -TRÄS-DROPPAR. Lindgren Läkem. (1891).
-TRÄDS-OLJA. (numera mindre br.) farm. = -TRÄS-OLJA. Lindh Huuszapot. 224 (1675). Mårtensson Tullbehandl. 42 (1901).
-TRÄS-DEKOKT. Vid Andtäppa .. bör man .. dricka om mornarna Eneträsdecoct. Haartman Sjukd. 26 (1765).
-TRÄS-DROPPAR. farm. jfr -OLJA. Lindgren Läkem. (1902).
-TRÄS-OLJA. farm. jfr -OLJA. Haartman Sjukd. 282 (1759).
-VED. (ene- Linder Fross. 24 (1717)) [fsv. enavidher] Röka (fisk osv.) med enved. Palmcron Pest. A 2 b (1653). En-ved (betecknar i farmakologien) .. veden af roten till den vanliga enen. NF (1881).
-VEDS-TJÄRA. farm. = -TJÄRA. NF 13: 476 (1889). Lindgren Läkem. (1902).
-VIRKE. Rothof Hush. 102 (1762). Envirke .. användes till allahanda slöjdföremål. NF 4: 478 (1881).
B (numera nästan bl. vard., i sht bygdemålsfärgat): ENE-BACKE, -BARK, -BARR, -BAST, -BUSKE, -GREN, se A.
-HAVRE. (†) kikbär. Somliga bruka (vid andtäppa) .. til Thee Ene-Hafran. Haartman Sjukd. 2 (1759).
-KANNA, -KNOPP, -KORG, -KVIST, -KÅDA, -KÄPP, -LAG, -LAV, -MARK, -MOSSA, -OLJA, -PÅK, -RIS, -ROT, -RUSKA, -SKOG, se A.
-SMÖR. (†) enbuskrost; jfr EN-GULA, -GULD. Haartman Sjukd. 374 (1765).
-SNÅR, -SPRÖT(E), -SPÅN, -STAV, -STUBBE, -STÖR, se A.
-SVAMP. (†) enbuskrost. Linder FlWiksb. 14 (1716).
-TE. (†) enbärste. Rhyzelius Anteckn. 91 (c. 1750).
-TRÄ, -TRÄD, -VED, se A.
Spoiler title