SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERÖVRA æ3r~ø2vra l. ä3r~, äv. e3r~, stundom 2v- (erö´fra, ä`röfra Weste; ä`rö´vra Dalin), v.2 -ade. vbalsbst. -AN (†, Leinberg Vårt land 5: 108 (i handl. fr. 1764)), -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(-öuer- (-öfwer-) BtFinlH 4: 178 (1563), HH XVIII. 2: 14 (1686). -öf(f)r- Tegel G. I 2: 119 (1622) osv. -ovr- OxBr. 6: 8 (1626). -öfwa VDAkt. 1684, nr 153, KKD 12: 330 (1704))
Etymologi
[liksom ä. d. erøvre av mnt. eroveren, nt. eröwern, vinna (eg.: bliva överlägsen), av er- (se ER-) o. over, öwer, prep. (se ÖVER); jfr t. erobern]
(med vapenmakt) sätta sig i besittning av l. bemäktiga sig l. underlägga sig l. göra sig till herre över (ngt); intaga; taga ss. byte. BtFinlH 4: 178 (1563). De hava erovratt 2 af våra galeior. OxBr. 6: 8 (1626). Äröfrade Stycken (dvs. kanoner), Pukor och Fanor. Tessin Bref 1: 38 (1751). Jag faders rostiga svärd tog i hand / Och svor att eröfra mig rike och land / Uppå hafvet. Geijer I. 3: 181 (1811). Den eröfrade staden. Ill. mil.-revy 1898, s. 14. — särsk. bildl. Eröfrar det onda all verlden till slut / så kan du det rätta dock vilja. Tegnér (WB) 2: 25 (1810). En sådan karl borde kunna eröfra hvarenda flicka i hela verlden. Hagberg Shaksp. 2: 22 (1847). Han har .. redan eröfrat sig ett namn inom vetenskapen. PT 1888, nr 3 A, s. 3.
Särskilda förbindelser: ERÖVRA TILLBAKA010 l. 100 040 l. 032. gm erövring åter sätta sig i besittning av (ngt förlorat). Ther effter eröfrade .. (kejsar Karl V) tilbaka hwad som han vthi Lützenburg (dvs. Luxemburg) förlorat hade. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 58 (1680). Hagberg Shaksp. 5: 204 (1848).
ERÖVRA ÅTER010 40 l. 100 40. erövra tillbaka; i bild; jfr ÅTER-ERÖVRA. Led flodens böljor kring som tamda undersåter, / och inom Sverges gräns eröfra Finland åter. Tegnér (WB) 2: 77 (1812).
Spoiler title
Spoiler content