SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERLÄGGA æ3r~läg2a l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`r-lä´gga Dalin), v. -er, -lade, -lagt, -lagd; se för övr. LÄGGA. vbalsbst. -AN (†, Rel. cur. 182 (1682)), -ANDE (erlä´ggande Weste), -NING (†; i bet. 1; äv. konkret; Florinus Voc. 116 (1695), Schultze Ordb. 2559 (c. 1755)); -ARE (†, VDAkt. 1756, nr 139 (i bet. 1)).
Ordformer
(-läggia (-leggia) GR 16: 21 (1544), SynodA 1: 310 (1726))
Etymologi
[jfr d. erlægge; efter mnt. erleggen o. t. erlegen; jfr ER- o. LÄGGA]
1) (i sht i skriftspr.) eg.: lägga fram ngt; betala (en avgift, en pänningsumma o. d.); utbetala, inbetala; gälda. Peningerne schole dhe strax .. ehrleggia. OxBr. 5: 255 (1623). Erläggia .. tull. HTSkån. 1: 199 (i handl. fr. 1658). Den pastor, som sielf är herredagsman, bör äfven herredagspenningar erläggia. SynodA 1: 310 (1726). (Summan) erlades i silfver. SKN 1843, s. 118. Erlägga vakansafgiften. De Geer Minnen 2: 116 (1892). — (†) med såväl personobj. som sakobj.: betala (ngt) till (ngn); stundom: giva (ngn) ersättning för (ngt). Tegel G. I 2: 118 (1622). Olof Olofsson i Östanwijk, skall vthan emootsäiellse ehrläggia sin gamble Såldaat Anders i Haneberg Een tunna Rog. Ångerm. domb. 27/4 1644, fol. 7.
2) (†) framlägga (ett prov på ngt). Att iag iu förr iu heller kunde inkomma till Wexiö berömblige Universitet och dher effter befallning ährlägga itt litet Specimen af dhet pund gud mig förlänt hafwer. VDAkt. 1700, nr 142.
3) (†) avlägga (ett prov, en ed). Han skulle .. sin eedh ehrlägga, att han samma penningar betalt hade. ConsAcAboP 2: 386 (1662). Efter erlagd examen. VDAkt. 1783, nr 535. Därs. 1800, nr 61.
4) (†) frambära (en tacksägelse). (Jag) ärlägger .. een ödmiuk tacksägelse. VDAkt. 1706, nr 280.
5) (†) lägga i dagen, visa. Döm nu .. hvad heder den Styfmodern ärlägger som är förgäten af sin plikt? Posten 1769, s. 1056.
6) (†) fälla (en motståndare), nedlägga. Rel. cur. 69 (1682).
7) (†) låta (ngt) upphöra, nedlägga. Ath erleggie och förbiude the marknader ther nedre i Småstäderne. GR 16: 21 (1544).
8) (†) använda (arbete på ngt), nedlägga. Att bergzmannen icke skall haffva skäl för sin omkostnadt och erlagde arbete. RP 7: 531 (1639).
9) (†) anlägga. Humblegård (finns) ingen, och berättes för Jordmånens skuld eij kunna ehrläggas. VDArk. Syneprot. 1731.
10) (†) inrätta (ngt på visst sätt), ordna, ”lägga”. Altså skal man sin vngdoms tijdh / Erläggia, at han blifwer blijdh. Brasck Förl. son. I 2 b (1645).
Spoiler title
Spoiler content