SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ERTE, v. -r, -dde, -tt, -dd; se för övr. TE, v.
Etymologi
[av ER- o. TE, v.; jfr t. erzeigen, ävensom BETE, v.1]
(†)
1) lägga i dagen, visa. (Hans) emot Dacken ertedde tapperhet. Peringskiöld Mon. upl. 50 (1710). — refl.: visa sig (sådan l. sådan). Vthi hwilket Embetes förrettande han sig Gudhfrucktig, Nijtälskande och ijdkelig Ehrtedt haffwer. VDArk. 1666, nr 74. Stiernman Com. 4: 583 (1684).
2) visa l. bevisa (ngn ynnest, heder, ära, en välgärning o. d.). Dhen .. vällvilligheet mig hoos Edhers Höghv(ördighe)t .. ehrteddes. VDArk. 1666, nr 270. Crusenstolpe Tessin 1: 65 (1847).
Spoiler title