SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ERTS-.
Ordformer
(ofta skrivet ertz-. eertz KKD 4: 211 (1713: eertz-swänsk). ärts- Blanche Flick. i Stadsg. 118 (1847: ärtskarnalje). arttz- BtÅboH I. 13: 15 (1638: arttzboff))
Etymologi
[av t. erz-, av lat. archi- (se ARKI- o. ÄRKE-); jfr holl. aarts-]
(†) i ssgr med (starkt) klandrande innebörd: ärke-.
Ssgr: ERTS-ARISTOKRAT. Leopold 3: 109 (1797, 1816).
-BEDRAGARE. Isogæus Segerskiöld 572 (c. 1700). ÖoL (1852).
-BOV. BtÅboH I. 13: 15 (1638). Linder Regl. 178 (1886; i två ord).
-FÖRRÄDARE. GR 15: 302 (1543). Hagberg Shaksp. 4: 371 (1848).
-HORA. Serenius (1741). Weste (1807).
-KANALJE. Blanche Flick. i Stadsg. 118 (1847).
-NARR. Serenius (1741). WoJ (1891).
-PULTRON. Hagberg Shaksp. 11: 55 (1851).
-SKÄLM. Serenius (1741). ÖoL (1852).
-SUPHUND. Serenius (1741).
-SVENSK. Han, Mustaffa Aga, hade so offta talt til Kl. M:ts avantage at man entel. förekastat honom wara eertz-swänsk. KKD 4: 211 (1713).
-TJUV. Linc. (1640; under trifur). ÖoL (1852).
Spoiler title