SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ESSÄ esä4 l. ä-, ngn gg ese4, r. (m. Dalin (1871), WoJ (1891)), l., i bet. 1, n.; best. -en, äv. -n (PT 1908, nr 44 A, s. 3), ss. n. -et, äv. -t; pl. -er. Ngn gg med eng. pl. essays (Sylwan ModPress. 102 (1906)).
Ordformer
(vanl. skrivet essay, ngn gg essai)
Etymologi
[närmast av eng. essay, av fr. essai, av lat. exagium, eg.: prov, försök, av ex, ut (se EX-), o. agere, handla (jfr AKTIV, adj.); bet. 2 utgår från titlarna på Montaignes bok Essais (1580) o. Bacons Essays (1597)]
1) provtryck av frimärke. SvFilatT 1911, s. 3.
2) kortare framställning av ett visst ämne på vetenskaplig grund, men med litterär form; numera oftast om (tidnings- l.) tidskriftsartikel över litterärt l. kulturellt ämne. Weibull LundLundag. 211 (1891). Essayer och kritiker. Böök (1914, 1921; boktitel).
Ssgr (till 2): ESSÄ-FORM.
-FÖRFATTARE.
-SAMLING.
Avledn.: ESSÄIST, m.||ig. essäförfattare. Dalin (1871). Weibull LundLundag. 211 (1891). En litterär essayist af rang. Sylwan ModPress. 146 (1906).
ESSÄISTISK, adj. till ESSÄ o. ESSÄIST.
Spoiler title