[jfr t. ethisch, eng. ethic, fr. étique; av lat. ethicus, gr. ἠϑικός (se ETIK)]
sedlig.
1) som hör till l. berör l. behandlar l. stöder sig på sedligheten l. etiken. LittT 1797, s. 133. Den etiska känslan: det sedligt goda väcker välbehag hos oss, det onda däremot misshag. Larsson Psyk. 38(1896). Fasta etiska grundsatser. PT 1901, nr 137 A, s. 3.
2) överensstämmande med sedlighetens l. etikens fordringar. En etisk personlighet. En etisk handling.
