SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ETRUSKISK etrus4kisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(etr- Atterbom Lyr. 3: 132 (1816) osv. hetr- SvMerc., Eberhardt AllmH 2: 76 (1768). etrusk C. A. Ehrensvärd Brev 1: 35 (1781). etrysk C. A. Ehrensvärd Brev 1: 36 (1781))
Etymologi
[jfr t. etruskisch; jfr äv. fr. étrusque, av lat. etruscus (äv. hetruscus)]
adj. till ETRURIEN o. ETRUSKER; bl. i fråga om det forna Etrurien. Etruskisk vas, stil. SvMerc. IV. 1: 277 (1758). Hahr ArkitH 113 (1902).
Avledn.: ETRUSKISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) etruskisk kvinna.
2) (de forna) etruskernas språk. Wallis Verldsh. 2: 8 (1876).
Spoiler title