SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EVANGELISK e1vanje4lisk l. ev1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-elisk (-elisch) GR 2: 138 (1525) osv. -elsk J. Messenius (c. 1630) i HB 1: 136)
Etymologi
[jfr t. evangelisch, eng. evangelic(al), fr. évangélique, senlat. evangelicus, av gr. εὐαγγελικός, avledn. av εὐαγγέλιον (se EVANGELIUM)]
1) som har avseende på l. grundar sig på l. överensstämmer med evangelium (i bet. 1); om person äv.: som lever l. värkar i evangeliets anda. Kempandes om then euangeliska troon. Filipp. 1: 27 (NT 1526). Gör eens Euangelisk predicares werck. 2Tim. 4: 5 (Bib. 1541). En äkta evangelisk lärare. Beskow Res. 4 (1861). När kyrkoherden vädjade till det evangeliska sinnelaget, förklarade Lars detta vara en petitio principii. Rydberg Vap. 185 (1891). — särsk. i uttrycklig motsättning till LAGISK. Nu haf(ve)r man intet förmådt honom i wählmachten til at hålla sig in til Gudz fåårehiord på något sätt, Ewangeliskt eller Lagligt. VDAkt. 1689, nr 157. Den lagiska och den evangeliska upplysningen. Ahnfelt o. Bergqvist 135 (1895).
2) [jfr motsv. anv. i t. Anv. är utvecklad ur 1] som ss. trosgrundsats gillar endast evangelium (vanl. fattat i bet. av hela Bibeln), protestantisk; numera i fråga om luterska kyrkan nästan bl. i uttr. evangeliskt lutersk o. ssgn EVANGELISK(T)-LUTERSK; ofta användt ss. sammanfattande benämning för luteraner o. reformerta, särsk. i fråga om Preussens (o. vissa andra tyska staters) unerade kyrka; numera stundom med mer l. mindre nära anslutning till 1: som för sin religiösa tro lägger huvudvikten vid Guds frälsningslöfte till människorna. Them som ewangelisk ære. GR 2: 138 (1525). Then ewangeliske lærdom. Därs. En godh Euangelisk man. Därs. 7: 350 (1531). The evangeliske församblingar i Tysklandh. RA 3: 57 (1593). ÄB 22: 2 (Lag 1734). Den rena Evangeliska Läran. RF 1809, § 2. Evangeliska fosterlandsstiftelsen .. har allt sedan (1856) .. verkat för att ”på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund och med fri anslutning till vårt kyrkosamfunds inrättningar befrämja Kristi rikes tillväxt”. NF (1881). En .. riktning inom den finska kyrkan, den s. k. evangeliska .., som lägger hufvudvikten på nåden genom tron. 2NF 16: 1500 (1912). — i substantivisk anv. Wij Euangeliske. P. J. Gothus UndLära M 2 a (1592). The betrengde Evangeliske. Swedberg Schibb. c 2 a (1716). — jfr LUTERSKT-, NY-EVANGELISK.
3) motsv. EVANGELIUM 2: hörande till l. sammanhängande med l. förekommande i evangeliernas berättelse. Thetta är summan på thenna hela Euangeliska Historien, at Christus är kommen j thenna werldena, til at lijda pino och dödh, och vpstå igen aff dödha. L. Petri 4Post. 20 a (1555). Uti Predikan .. skola the, hoos osz brukelige Evangeliske Texter, förhandlas. Kyrkol. 2: 5 (1686); jfr EVANGELIUM 3. Sön- och högtidsdagarnes evangeliska perikoper. Wahlfisk KatUnd. 9 (1889); jfr EVANGELIUM 3.
Ssgr (till 2): A: EVANGELISK-LUTERSK1040 40 l. 1010 40. (evangeliskt- Tamm SammansOrd 137 (1900; jämte evangelisk-) Evangelisk-luterska kyrkan, läran. Hufvudstadens Tyska Evangelisk-Lutherska församling. Wallin Rel. 4: 384 (1839).
B: EVANGELISKT-KRISTLIG1040 32 l. 1030~20. En evangeliskt-christelig församling. Wallin Rel. 1: 298 (1817).
-LUTERSK, se A.
Avledn.: EVANGELISKHET, r. l. f. (mindre br.)
1) till 1. En rörelse, som genom sin öfverdrifna evangeliskhet öppnade väg för de farligaste förvillelser. Wieselgren Hvirfl. 1: 91 (1891).
2) till 2. Vårt fosterlands .. evangeliskhet. Fahlcrantz 5: 164 (1856, 1865).
Spoiler title