SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EXAMINERA äk1samine4ra, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade l. (numera bl. i Finl., vard., föga br.) -te, -t, -t (UrFinlH 725 (1712), Linné Ungd. 2: 317 (1734)). vbalsbst. -ANDE, -ING, EXAMINATION äk1samin1atʃω4n l. -aʃ-, äv. 0100—; EXAMINAND (se d. o.), EXAMINATOR (se d. o.).
Etymologi
[fsv. examinera; jfr t. examinieren, eng. examine, fr. examiner; av lat. examinare, till examen (se EXAMEN)]
1) († utom i b) undersöka, pröva, granska. GR 12: 267 (1539). När Liturgia .. war öfwerläsin, och efter Pröfwestenen som är Gudz Ord, examinerat. Chesnecopherus Skäl C 4 b (i handl. fr. c. 1580). När framdeeles der effter (dvs. efter hur skolmästarn förhållit sig i sin tjänst) Examinerat, och förhördt blifver. Leinberg Skolv. 3: 59 (1646). När nu förnuftet hafver giort något sådant slut, som synes gott, måste thet vidare pröfvas och examineras, om thet holler stick. Rydelius Förn. 113 (1721, 1737). Fyra Revisorer, hvilka skola examinera Directionens förvaltning, Protocoller och Cassornes räkenskaper. InstrGenSjömilKont. 1791, s. B 2 a. Palmær Eldbr. 54 (1838). — särsk.
a) rättsligt undersöka (en sak). Schroderus Comenius 659 (1639). Saaken är tinghförd examinerat och af dömbd. VDAkt. 1680, nr 10.
b) (fullt br.) (med ledning av flora l. fauna o. d.) undersöka (naturföremål) o. bestämma (dess) plats i systemet (o. dess namn). Linné Ungd. 2: 24 (1732). Examinera en växt. Almqvist TreFr. 2: 32 (1842). Thomson Insect. Förord (1862). — jfr VÄXT-EXAMINERING.
2) (numera, utom i b, bl. vard. med anslutning till 3) utfråga l. förhöra l. anställa förhör med (ngn). Fryxell Ber. 5: 46 (cit. fr. 1605). Hans Maj:st .. begynte strax at examinera mig om alt hvad hos oss förelupit. Dahlberg Lefn. 31 (c. 1755; uppl. 1911). En lefnadsregel, för hvilken han mycket ifrade .., var: att tilltala och examinera dem man mötte ute på vägar och stigar — man får alltid veta något nyttigt, påstod han. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 122 (1865). — särsk.
a) anställa rättsligt förhör med (anklagad, vittne o. d.); rannsaka. GR 11: 151 (1536). När vetnen af gubernat[oren] .. examineras schulle. OxBr. 5: 503 (1632). Någre Ryttare .., hwilka een Bondhe vthj sin gårdh vthplundrade, .. ähro Ehrtappade, Lageligen Examineradhe och dömbde. HSH 31: 191 (1664). Envallsson Savoy. 52 (1794). Hagberg Shaksp. 2: 76 (1847).
b) (fullt br.) med. utfråga (patient) beträffande sjukdomssymtom o. d. SP 1780, s. 393. En för patienten alltför besvärande .. examination. Petersson FysUnders. 4 (1908).
3) förhöra (lärjunge l. elev o. d.) till utrönande av (hans) inhämtade kunskaper (i visst ämne l. vissa ämnen), anställa examen med (ngn); äv. abs.: förrätta examen. GR 17: 147 (1545). Diäknerne .. skole .. enn gång om åhret examineres. Thyselius HandlLärov. 2: 11 (1595). Sädan (lapp-)Prästen är nederkommen (från predikstolen) examinerar han hwar och en öfwer det han på Predikestolen lärde. J. Tornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 36. Skolmästaren bör examinera utan bok. Dahm Skolm. 109 (1846). Undervisningen och examinationen i geografi. AB 1894, nr 92, s. 3. — jfr IN-, UT-EXAMINERA. — särsk.
a) (numera föga br.) i förb. examineras till (ngt). Iag (blev) .. Examinerat till präst. VDAkt. 1735, nr 376. BerRevElLärov. 1824, s. 100.
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: som avlagt vederbörlig(a) examen (examina). Examinerade och af Kongl. Chirurgiska Societeten approberade Chirurger. GT 1788, nr 64, s. 4. Hedenstierna Hellevik 103 (1898).
Ssgr (till 3): EXAMINATIONS-SKYLDIGHET~002 l. ~200. De med e. o. professuren i juridisk encyklopedi, romersk rätt och rättshistoria förenade föreläsnings- och examinationsskyldigheterna. AB 1894, nr 263 A, s. 3.
-UTSKOTT. (i Finl.) vid universitet; jfr EXAMENS-UTSKOTT. I. Hwasser (1842) i Frey 1845, s. 227. Alexanders-Universitetets (i Hfors) .. Examinationsutskott. FFS 1891, nr 41, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content