SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
EXEGET äk1sege4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. exeget, eng. exegete, fr. exégète; av gr. ἐξηγητής, till ἐξηγεῖσϑαι (se EXEGES)]
person som utlägger l. förklarar en skrift l. dyl.; vanl. teol. bibeltolkare. Rydén Pontoppidan 264 (1766).
Spoiler title
Spoiler content