EXEGETIK äk1segeti4k, r. (f. Dalin(1850)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. exegetik]
teol. om den gren av teologien som har utläggningen o. förklaringen av den heliga skrift till sitt föremål. Professor i exegetik. Wulf Köppen 1: 795(1799). Origines, exegetikens grundläggare. Sylwan (o. Bing) 1: 4(1910). —
